Ansvar för respekt och förståelse

Jag har skrivit mycket om förståelse och öppenhet, men här kommer lite till. Vi är duktiga på att kräva förståelse för vår egen situation, men är vi också duktiga på att förstå andra? Alla har sin egen situation, sin egen story, sina egna svåra lägen - och det krävs en stoor portion respekt och empati från allas håll för att vi ska kunna leva tillsammans. Öppenhet kan öka på förståelsen bara vi lyssnar med stora portioner ödmjukhet och respekt. Det är allas vårt ansvar. Respekt och förståelse behövs från alla lägen, även om det inte är lätt.

Orsaken till att jag skriver dethär nu är att det igen dykt upp sånadär "säg inte detta"-inlägg i mitt fb-flöde. Du med barn - säg inte detta åt den barnlösa. Men också barnlösa - säg inte detta åt den som har barn. Och det är ju just det som det handlar om! Välj vad du säger med en stor portion respekt, ömsesidigt. Ingens situation är enbart lätt, alla behöver vi gräva i våra lager av empati för att kunna respektera varandra. Lyssna, men inte ifrågasätta, inte tävla i hur tungt det kan vara, inte komma med kommentarer.

Det sku gälla att tänka sej in i den andras situation, hur svårt det än kan vara. Jag har ju ingen rätt att kräva förståelse om jag inte kan ens försöka ge dej det tillbaka. Ömsesidighet, allas vårt ansvar. Du har rätt till dina känslor, jag har rätt till mina. Ibland kanske det är svårt jo, men bara genom att lyssna med öppenhet, lyhördhet och empati har vi nån möjlighet att förstå varandra. Ge andra rum, och ge också dem tillgång till ditt inre och dina känslor. Sårbart, men ytterst värdefullt. Bara vi gör det utan att trampa på varandra.

Med ödmjukhet och respekt.

Här kan du läsa inläggen som gav upphov i denna kommentar;

Things parents need to stop saying

Perheellinen älä sano näin lapsettomalle

Lapseton älä sano näin perheelliselle