Foto Miika Rautiainen, för Simpukka-föreningens kampanj kring olika barnlöshetssituationer, Simpukka-veckan 2019

fredag 9 april 2021

Ljusare toner i diskussionen

Hade en intressant diskussion under Childless Collective Summit, som jag sen blev och fundera på... En av deltagarna fällde en kommentar om att det då hon senast var aktiv, för ca 10 år sen, var väldigt mycket fokus på sorgen. På hur tungt och ledsamt det är att vara barnlös. Men att det nu är allt möjligt annat också. Fokus också på sånt som är bra ändå. På att hitta annat innehåll och annan mening.

Och jag tänkte sen att det antagligen handlar om att sorgen har fått rum. Den har fått erkänsla. Och då kan vi bearbeta den, och ge rum för annat. För 10 år sen, när Jody Day starta det som idag är Gateway Women, fanns inga grupper, personer, plattformar osv som gav synlighet och samhörighet åt sorgen. Den fanns bara hos alla de ofrivilligt barnlösa som bar på den. Ofta bara i tysthet, ensamma.

Sen när den fick ett rum, kunde erkännas och synas, pratas om - då kunde vi också släppa den lite. Visst, den finns nog med där ännu - men också annat ryms... Så det som för 10 år sen behövdes som erkänsla för den stora sorg barnlöshet kan vara kan nu också innehålla annat. Också nya vägar, andra relationer, mening i diverse livsinnehåll. Och mycket social kontakt, samhörighet, kamratstöd med andra barnlösa.

Sen får vi inte glömma att det kommer nya deltagare in i våra cirklar. Personer som är nya för tanken om ett liv som bestående barnlösa. Som kanske glidit in i det långsamt, eller har tvingats se sej kraschlanda där. Och för dem behövs fortfarande rum för sorgen. Erkänslan för hur enorm den är. Just då enbart det. Så nätverken behöver förstås fortsätta jobba med krisen och sorgen också. Fortsätta ge dem rum.

Men det är fint att vi också kan lyfta fram allt det goda som finns också i ett permanent barnlöst liv. Krisen och sorgen till trots (och kanske lite tack vare, ibland) är också våra liv vackra, meningsfulla, värdefulla. Vi glömmer lätt bort det, och fastnar ibland i tomheten - men visst finns också allt det andra, allt det fina och innehållsrika. Lite annorlunda än vi tänkt, men bra och meningsfullt ändå.