Avsked av bloggen

Det här inlägget har legat i bakhuvet länge ren. År, snarare än månader. Inlägget att bloggen kommer att sluta vara aktiv. Finnas kvar, som den är, men inte fyllas på mera.

Jag har säkert signalerat sånt ren tidigare också, men nu känns det verkligen som att den tiden måst vara här. Nu är känslan den att bloggen är nåt som borde fixas, inte nåt jag vill.

Jag är ju absolut ännu barnlös, och livet fortsätter också så. Men barnlösheten är mest en bisak, och åtminstone bara en aspekt av många. En sak i mitt liv, som mest är allt möjligt annat.

Och där den aspekten är aktiv känns det snarast lite på tvång. Visst - jag trivs med kamratstödsengagemanget, men ibland kan det bli lite väl mycket fokus på barnlöshetsfrågor.

Och bloggen är nu en sak jag kan släppa. Så då gör jag det nu. Vägen till frivillig singelmamma blev vägen till permanent ofrivilligt barnlös - och sen vägen till ett annat liv än planerat.

Också liv utan barn är fint, rikt och meningsfullt, och jag har både värde och mening också utan rollen som mamma. Och jag behöver släppa barnlösheten lite mer, och se mer på det andra.

Som den här magnoliaknoppen här nedan har mitt liv sen vården avslutades öppnat upp allt möjligt annat som kunde bli ett fint innehåll. Jag är inte framme med vad det är (och det är man väl kanske aldrig), men för det mesta känns det livet riktigt vackert.

Om du behöver stöd för din bestående barnlöshet - sök upp Simpukka-föreningens SYKE-nätverk (finska och svenska), eller föreningen Andra sidan tröskeln i Sverige. På engelska finns t.ex. Gateway Women eller The Childless Collective. Du är inte ensam!

Hoppas du hittar det stöd du behöver i den kris som en bestående ofrivillig barnlöshet är! Och att du sen hittar vägar vidare till ett liv som är rikt och vackert ändå.

På Facebooksidan Och ingen kom - tankar om ofrivillig barnlöshet delar jag antagligen ännu sporadiskt med mej av resurser som dyker upp i social media. Och vem vet, kanske bloggen får nytt liv senare.

Men for now - ta hand om er!!

Påven och Monika

Måst säga att jag är rätt lost for words, så vet inte ens om jag ska skriva... Men... 

En del har kanske missat påvens uttalande om frånvaro av föräldraskap häromdagen. I engelskspråkiga barnlös/barnfri-kretsar går det inte att missa. Trodde först, när min brors sambo nämnde hans uttalanden, att det var nåt missförstånd. Men tydligen inte... 

Ids inte upprepa direkt, men själviskhet nämndes, och förminskad mänsklighet. Och vi som inte kan få biologiska barn bör adoptera. Och det uttalandet raserar så mycket av känslorna av likvärdighet och värde hos oss som inte kan få barn. Som vi annars också kämpar med, personligen och i samhället. Antagligen delvis för barnfria också, åtminstone vad häller omgivningens syn. Och överlag gör uttalandet det nog igen lättare att se ner på och kritisera valet att inte ha barn, och se ett barnlöst liv som mindre meningsfullt, utan kärlek. Det gör mej ledsen.

På sociala medier finns många goda svar att läsa. Följ t.ex. #childlessnotbychoice på Insta, så borde en del av dem dyka upp. Chasing Creation hade ett bra svar, t.ex. Och The Pleasure Anarchist också - The Pope Weaponized Parenthood. Om du läste och blev sårad och borttappad av påvens uttalande - försök hitta andra röster att ta till dej som motvikt!

Och som motvikt också ett boktips! Eller snarare tre. Sara Lövestams trilogi om Monika, med bestående ofrivillig barnlöshet som huvudtema. Delvis baserad på egen verklighet. Del ett och två finns ren, del tre kommer ut i vår. Har läst de två första under jullovet, och kan verkligen rekommendera! I del 1 finns ännu  försöken med, men den slutar med ett beslut om att vården avslutas. Del 2 handlar om krisen och att försöka hitta vägar vidare. Vem är jag om jag inte får bli mamma? Del 3 - tja, återstår att se. Så bra beskrivet, och mycket man kan känna igen sej i! Processer, tankar, känslor, frågor...

  ”En synopsis är den plan efter vilken man skriver sin historia. … 

Det slår mej … att jag har tappat mitt synopsis. 

Människans berättelse är att hon föds, växer upp, förvärvar kunskaper och ägodelar, får barn, hjälper barnet att växa upp, ser barnet förvärva kunskaper och ägodelar, får barnbarn och dör. Som i alla berättelser kan detaljerna se olika ut, men det är grundhistorien. Alla är införstådda med den. 

Utan narrativ finns vi inte. Jag har sagt det flera gånger i min föreläsningssal, att det är genom reproducerandet av gemensamma myter som mänskligheten kittas samman. Tack vare vår förmåga att koppla ihop, ge liv åt och vidareförmedla skeenden, kan vi begripa vår omvärld och skapa kulturer större än vår omedelbara familj.

Men jag har aldrig riktigt tänkt på vad det betyder för den som inte lever människans berättelse. Mitt synopsis finns inte. Jag vet inte vad som förväntas av den som inte får barn.” 

Första Monikabok; Ljudet av fötter 

Andra Monikabok; Bära och brista 

Tredje Monikabok; Nu levande