Foto Miika Rautiainen, för Simpukka-föreningens kampanj kring olika barnlöshetssituationer, Simpukka-veckan 2019

torsdag 26 november 2015

Lite saker som jag är tacksam för

Det lär vara Thanksgiving idag. Ett tema att plocka in, tyckte jag... Fokuserar så lätt (och rätt förståeligt kanske) på det jag inte har, så tänkte nu för en gångs skull fokusera på det jag har. Mitt liv är fullt av saker jag älskar, njuter av, är tacksam för, trivs med...

Jag har en familj, föräldrar och syskon. Vi uppskattar varandra väldigt mycket, kärleken finns där, även om vi kanske inte alltid är så duktiga på att visa det. Jag vet att den finns där, jag vet att dom vet. Jag är oändligt tacksam för den familjen, för samvaron och stödet jag vet att där finns. För alla gemensamma stunder, för alla fina samtal. Tack alla fina ni!!

Jag har ett vackert hem som jag trivs i. Verkligen! Just nu med lite nyuppsatt julbelysning ännu mysigare än vanligt, men alltid vackert. Inte alltid dammfritt, men jag tycker alltid om min lilla lya. Jag är ytterst tacksam över att ha möjlighet att bo i ett så fint litet hem. Har dessutom ett helt underbart sommarhem också, tillsammans med resten av familjen.

Jag har ett jobb som jag trivs innerligt bra med. Jag kanske inte alltid hoppar upp ivrig och pigg på morgonen, men jag tycker verkligt mycket om mitt jobb. Människorna jag har med mej där är härliga, gör jobbet lättare och bidrar till den härliga stämningen vi har. Kunde inte ha valt en bättre linje där! Jag är jättetacksam över att jag har ett så superroligt arbete!

Jag har vänner som jag värderar verkligt högt! Människor som ser mig, och som jag får möta. Det är såå värdefullt! Jag kan vara den jag är tillsammans med dem, och jag får se dem som de är. Öppet, ärligt, innerligt. Att få möta nån, på riktigt, på djupet - det tycker jag ger så ofattbart mycket. Jag är rörd och tacksam över att få dela personliga saker med er!

Jag har en god hälsa. Har alltid haft. Nån allergi, glasögon, lite spända muskler och såntdär - men i det stora hela så är jag frisk, har det bra. Så länge jag kommer ihåg att ta hand om mej iallafall... Och inga stora saker, som sagt. Detdär med felaktiga äggceller jo... Men på det stora hela i övrigt så är jag ytterst tacksam över att få leva ett friskt liv, utan sjukdomar.

Jag lever i ett tryggt land. Det är en stor sak. Jag behöver inte vara rädd, jag behöver inte svälta, jag behöver inte fly. Jag har det jag behöver och en heeel del till... Det finns saker i dethär landet man ju nog kan bli lite upprörd på ibland, men här är tryggt och bra att leva. I världens turbulens är jag än mer tacksam för det än jag nånsin förstått att vara förr, tror jag.

Jag har en känsla av att hur det än går så kommer det att bli bra på nåt sätt. Den känslan kan jag glädja mej åt, för det kändes inte så för ett halvår sen... Kanske först typ i augusti, småningom. Jag kan inte kontrollera vad som händer, men jag har mer och mer en tillit till att jag kan komma vidare hur det än går. Det är skönt, och den tilliten är jag tacksam över.

Jag har ännu en möjlighet att bli mamma, trots att mina egna celler är ur funktion. Teknologin. Jag är enormt tacksam för att den möjligheten finns! Att läkarvetenskapen kommit till sån kunskap. Och att de personerna finns som vill donera sina celler för att ge nån annan möjlighet att få barn. Som jag skrivit tidigare - liten men så ofattbart stor gåva.

Jag är tacksam över så oändligt mycket, sist och slutligen. Stort och smått.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar