Mycket funderingar igen just nu

Var dom nu dök upp ifrån, men mittiallt är huvet fullt av funderingar. Ifrågasättanden. Gällande dethär med varför det är som det är, vad som gjorde det så och om det ändå kunde gå att göra nåt åt det. Och då pratar jag om mina äggceller. Mina felaktiga äggceller.

När beskedet om hur de var funtade kom i samband med ivf 1 i januari, och sen pånytt i andra ronden i mars, gick jag igenom allt detdär. Rätt grundligt och ur många olika vinklar. Läkaren förklarade (mer än jag ville) hur cellerna såg ut och vad det innebar. Och att vi inte kan veta varför det är så. Mina celler har en massa fel. Inte alla samma fel, men alla är på nåt sätt onormala, och många har flera fel. Flera ser rent fysiskt helt felaktiga ut. Som om nån sku ha ätit på dem eller så. Alla celler hittills har visat sej vara odugliga till liv. På mina frågor om huruvida de går att påverka svara min läkare att han nog säger nej till det. Ingen av de andra jag funderade med, inget av det jag tog reda på, stödde tillräckligt möjligheten att göra nånting åt dem. Så jag släppte det. Valde att gå med det som kändes rätt.

Fick för all del, och får också nu, en massa råd och tips. Om att kanske akupunktur, zonterapi, örter, kinesisk medicin, dieter, funktionell medicin, homeopati eller nån (av en mängd möjliga) hormonsort kan hjälpa. Och jag fundera lite varje gång... Tänk om ändå? Och kom varje gång till samma sak... Jag har inte tillräckliga belägg för att det sku kunna göra nåt. Jag tror inte själv på det. Vad gäller de mera medicinska grejerna (hormoner och sånt) frågade jag läkaren, som kunde ge mej tillfredsställande och tydliga svar på varför det inte i mitt fall är lönt att testa. Så varje gång var svaret att nej, jag får nog ta skeden i vacker hand och acceptera att det med största sannolikhet inte går att göra nåt åt mina celler. Och vad gäller alla domdär alternativa sakerna att testa... Nå, men vilken!? Och varför just den?

Och ändå. Fast jag då släppte allt detdär. Och fast jag faktiskt inte har tänkt så nu på evigheter. Så är funderingarna där nu. Varför!? Jo. För jag trappar upp inför nästa rond. Nedräkningen har börjat, mera än hälften av tiden har gått. Borde ha gått. När nåt händer vet jag inte, men det borde börja närma sej, i nåt skede under våren borde min tur komma. Nu tar jag mej i kragen. Har inte varit noga här emellan. Struntat i kostrekommendationer lite, inte varit så noga med ekologiska produkter, levt lite mindre hälsosamt. Och börja nu trappa upp det igen. Samtidigt börjar funderingarna snurra då... Har inte heller innan och under själva försöken varit hundraprocentig med sånt. Och tänk om det då saboterat det hela? Om jag bara till 80-90% är noga, kan de sista procenten ha förstört nånting då?

Frukt och grönsaker tillexempel. Jag har inte ätit enbart ekologiska såna. Eller kosmetik. Det lilla jag använder är inte heller allt organiskt. Och tänk om nån av de kemikalierna har gjort dethär? Visst, är många som får i sej mycket mer som nog blir gravida och har barn, men om min kropp reagerar så...? Eller kläderna jag har på mej?? Numera talas det ju en del om vilka kemikalier som finns i dem också. All strålning runtom? Tillsatsämnen i maten? Alla husen med inneluftsproblem jag jobbat/studerat i? Tatueringsfärgen det visade sej att jag var allergisk mot? Allt godis jag åt som tonåring? Tchernobyl? Herregud, det finns huur mycket som helst... Och jag vet att jag inte kommer att få veta. Vad det är, det spelar ju för all del ingen roll heller. Det är bara. Ändå kommer tankarna. Har jag gjort nånting!?

Vissa saker kan jag göra nånting åt. Jag trappar igen upp mitt näringsintag så det är så bra som bara möjligt. Enligt min egen filosofi... Jag försöker äta mer protein igen, mycket frukt och grönt, nötter... Nyttigheter som ger kroppen rätt saker för att kunna göra sitt jobb, bära ett barn. Folsyra, vitaminer, näringsrikt. Det gjorde jag ju ren långa vägar innan det första försöket, så där borde jag inte ha gjort nåt fel... För all del, som sagt, inte hundraprocentig. Inte helorganisk. Skippade inte allt vitt mjöl, allt kaffe, allt socker. Men har resonerat som så att min kropp mår bra, så då borde min diet inte vara alltför ur led (för mej). Och enligt vad jag läst om t.ex. vad lchf kan göra så är det att få igång en regelbunden menscykeln och fungerande ägglossning. Nå, det har jag. Så normal hälsosam kost bör ju räcka!?

Bytte nu också ut ännu fler av mina kosmetikaprodukter till organiska sådana. Hittade en bra ny serie som verkar passa mej. Så hoppas att det ger en liten kick till i att göra min kropp till en bra grogrund. Samtidigt undrar jag lite... Om jag hade gjort nå ännu större förändringar med det ren tidigare? Hade det kunnat göra nåt för mina egna celler då? Är det nåt jag borde...? Fast jag ju vet att... Inga garantier... Troligen har det inget med det att göra. Ändå. Jag kommer ju inte att sätta vården med donerade cellerna åt sidan och testa pånytt med mina egna bara för en liten ändring av några kosmetikaprodukter. Finns ingen som helst orsak till det, säger min hjärna, säger läkaren, säger det jag uppfattat av övriga som jag talat med. Jo, kemikalier ställer till det i kroppen, men det lilla jag fått i mej...?

Och också dethär... Som jag redan visste i våras, som jag sagt åt alla som kommit med tankar och tips - vilken av alla femtioelva metoder ska jag då isf ta till!? Vad ska jag sätta tillräcklig tillit till för att köra en testrond på 1-2 år och sen randomly nån månad ta en ivf till (på runt 4000 €) i hopp om nåt annat resultat!? Varför sku just den eller den saken göra en sån skillnad? Framför allt - jag har inte så stor tilltro till det att jag skulle orka och tro... Jag vet inte vad det är, jag vet inte vad jag ska göra isåfall. Ingenting övertygar mej tillräckligt om sin förmåga att göra någon skillnad. Så jag kommer igen till samma sak - jag fortsätter leva så normalt hälsosamt som möjligt och kör vidare med donerade ägg... Det är det jag ser som min väg till mödraskap. Det är det jag hoppas kommer att fungera. Sen...

Så - jag vet ju var jag står, hur jag tänker... Varför är ni då ännu här alla funderingar!?

Fast. Nåt har förstört mina celler. Har det också förstört min förmåga att bära ett barn?