Sisters are doing it for themselves

Fick ett tips om ett inlägg på sidan Single Mothers by Choice - en websida och en organisation för kvinnor som väljer att bli mammor på egen hand. Frivillig singelmamma. Detta inlägg, Baby Steps, är skrivet av en kvinna som liksom jag tvingats gå över till donerade äggceller. En fint skriven text, så vill plocka in några tankar därifrån...

"Can you imagine the thrill of the realization that I didn't need anyone to start my family? Fertility may be a ticking clock, but love has no deadline. Throw your hat up into the air, Mary Tyler Moore, because sisters are doing it for themselves!" 

Dethär citatet tog jag med främst för den första meningen. Känner igen dendär spänningen och ivern i beslutet att ta saken i egna händer. Glädjen i att inse att jag påriktigt kan och får. Själv hade jag ju haft möjligheten i tankarna ren länge, visste att den fanns, men när jag faktiskt gav mej tillåtelse att gå in för singelmödraskapet så dök ivern och glädjen upp.

"'Why are you buying sperm? Why don't you just go to a bar and sleep with a guy?' My response? 'Uh, yeah, cause having unprotected sex with men is totally a safe and responsible way to bring a human into this world. Plus, as a lesbian, having sex with random guys is definitely something I am into'."

Nå, nu är jag då inte lesbisk, men likafullt kvarstår det faktum att det liksom inte riktigt är fiffigt i vilketsomhelst sammanhang att "bara ha sex" med första bästa kille, och dessutom utan kondom. Ren för att det inte direkt är säkert för mej själv (vad gäller könssjukdomar och sånt), men framför allt för att det nog verkligen inte är det bästa sättet för ett barn att komma till världen, om det görs sådär medvetet och planerat. Inte rätt mot barnet, inte rätt mot killen i fråga och känns verkligen inte rätt för mej.

"And when people found out I was choosing to become a mother as a single woman (or, a single mother by choice), I got reactions such as: 'You're choosing to be a single mother? As a mother myself, I am concerned for you. Do you know what you're getting yourself into?' My reply? 'No. I have no idea. I'm a 39-year-old, financially independent woman, yet I never thought this through."

Vet du nu riktigt vad du ger dej in på? Nej. Men jag har nog verkligen tänkt igenom det. Ingen går in för ett frivilligt singelmödraskap utan en mängd funderingar innan. Jag vet vad jag gör. Jag vet att jag vill göra just såhär. Vad jag ger mej in på, det vet jag inte. Visste, som tur är, inte t.ex. hur jobbigt det sku komma att bli med fertilitetsvården. Det sku ju gå bra liksom. Jag sku ju vara mamma ren vid dethär laget. Bidde icke så. Hur livet är med en liten vet jag inte heller. Men vilken/vilka föräldrar vet det innan första barnet kommer? Jag vet inte riktigt vad jag ger mej in på, men jag vet vad jag gör. Det är ett ytterst medvetet och genomtänkt beslut att försöka bli mamma på egen hand.

"However, the most frustrating, and surprisingly common negative comment was: 'You know your life is going to change, right? It will never be the same.' And I would think to myself, 'Well, I certainly hope it will change. I want more meaning, more depth and more love in my life. In fact, I'm banking on it changing'."

Behövs det ens kommentarer till detta? Ett litet barn kommer självklart att förändra ens liv. Fullständigt. Och det är liksom meningen. Det är inget jag, eller nån annan som medvetet väljer att gå in för föräldraskap, har missat att räkna in i ekvationen. Vi väntar på att förändringen ska få komma.

"I assumed the biggest hurdle was coming to the decision to become a single mother by choice. I would then get pregnant, have my baby and start my new life. But a trip to the OB - and later a fertility specialist - confirmed that I had Diminished Ovarian Reserve. That meant, at age 36, my egg quality was poor, and I was already in the early stages of menopause, hormonally speaking."

Här hade jag precis samma vision. Att ta beslutet var den tuffa biten, och sen var det bara att tuta och köra, bli gravid på om inte första inseminationen så typ andra, och leva livet som singelmamma sen. Haha. Jag fick iofs inte från början veta att mina ägg är av dålig kvalitet, det kom fram först i ivf:en, och jag är inte ännu påväg in i klimakteriet (som tur är), men min situation är i övrigt ganska samma. Många inseminationer, ivf-försök med egna celler, men får nu också jag föra över mitt hopp på nån annans celler. Så detdär med bara ta beslut och sen få allt fixat, det lyckades liksom inte nej.

"The most ignorant piece of advice I received while struggling with infertility? 'Just relax, and it will happen for you.' 'Yeah, totally', I would think, 'I'll sit back, relax, watch Orange Is the New Black, and sperm will fly magically through the air, inseminating the perfect egg at just the right moment - and poof! I'll be pregnant. Age isn't a thing, and relaxation solves everything'."

Jep. Händer när du minst anar det, bara du tar det lugnt och inte stressar. Visst. Vilken del av singel var svår att förstå? Det är väldigt knepigt att bli gravid utan att tänka på saken när man är singel. Det kräver ju liksom en hel del planering och fixande, räknande av dagar, ovulationstest, läkarbesök osv osv. För att inte sen tala om provrörsbefruktningens alla sprutor och ultraljudskontroller och äggplock med mera. Men visst, ta det lugnt bara så lyckas det. Fel på äggcellerna är dock fel på äggcellerna, så här hjälper det nog inte hur lugnt jag än tar det. Och nej - det kommer inte att 'lyckas nu i mellantiden när du inte tänker så mycket på det', som jag fick höra, eftersom jag liksom som singel inte riktigt har nån som helst möjlighet att bli gravid mellan fertilitetsvårdsförsöken, ren om vi räknar bort äggcellskvaliteten.

"What I do know is that I want to tell my story. I want to encourage those of us who have dreams outside the box to go for it. Children need love, but they don't require two parents - or a perfectly rated school district. I want to break the silence surrounding infertility and lift the shame that haunts those who have suffered and their children. I want people to stop saying negative things to those of us who are single parents by choice, and I want everyone to understand that family rights involve more than marriage equality."

Fin önskan, som jag till fullo delar. Och hoppas kan vi ju alltid... Öppenhet är åtminstone bra! Vi delar våra berättelser i hopp om att förståelsen ska öka, drömmar ska få se olika ut och familjer av alla de slag ska ha möjlighet att finnas.