Goda stunder väcker ibland sorgen

Det är väldigt mångfacetterat och sammankopplat dethär med känslor. Glädje kan trigga sorg. Har haft det bra ett tag nu, och har det nog fortfarande. Jag mår bra, jag känner mej tillfreds. Men sen är också det ibland en port till sorgen och längtan. Bad i tanken om ursäkt av det kommande barnet när jag gladdes åt och njöt av ledighet och vackert väder. Fånigt, jag vet, men kändes nu så just då... Och där, efter det glada leendet, kom tårarna. Där dök längtan upp. Och där sörjde jag en stund det faktum att jag gick ensam och inte med barn. Eller ens med gravidmage. Kunde ju ha... Och hade hellre... Men jag vet att jag trots det har rätt att njuta av stunden, att också känna glädje. Jag vet att det är bara bra.