Small things go a long way

Ikväll mår jag bra. För första gången på typ 3,5 vecka. Jag har energi just nu, jag är glad just nu. Och det är fruktansvärt skönt! Var på zumba, och en så liten sak kan ge så mycket! Det är länge sen senast både för zumba och nån annan form av jumppa egentligen, så gjorde en viss skillnad. Glad musik, kul med rörelse, mer energi. Så dansa med ett leende på läpparna, och gick energiskt hem igen. Skönt!

En del av mej tyckte här lite tidigare, för bara en knapp vecka sen, att det är fel att må bra, ens i stunder. Kändes så just då. Ville inte må bra. För allt har ju gått åt skogen, besvikelse efter besvikelse har tärt på ork och humör, och det senaste fallet från innerlig glädje till stor sorg var fruktansvärt. Jag ville inte signalera att det sku vara okej, på nåt sätt. Varken åt mej själv eller åt andra. För det är det ju inte. Det är inte okej.

Men det är som det är, och det finns inget jag kan göra åt det. Annat än låta dom känslor jag har finnas där, men samtidigt ta hand om mej så gott jag kan och orkar. Så nu tog jag mej i kragen, boka in mej på jumppa och satt igång lite bättre matrutiner igen. Där har jag slarvat ordentligt. Inte ätit alls tillräckligt. Men ska det finnas en fortsättning måst kroppen fungera, så tar nu tag i det igen! Ett tag iallafall. Just nu iallafall. För just nu mår jag bra. En stund. Och det känns fint!