Singelmamma till donatorbarn

Innan beslutet var taget hittade jag e-boken 'Solo mom to a donor child - the decision', men vågade inte då ännu köpa och ladda ner den. I samband med första läkarbesöket och inledningen av vården tog jag också tag i den saken och köpte den. Det var ett bra beslut! Boken är bra, har många fina och välformulerade tankar, men det som framför allt gav mej massor var att den helt klart bekräftade vad jag tänkte och kände, och att mitt beslut var rätt för mej.

Boken är skriven av Signe Fjord och Anne Patricia Rehlsdorph, bägge frivilliga singelmödrar, som genom boken önskar ge andra hjälp och stöd i beslutet och processen till singelmödraskap. De skriver i inledningen att "We have written this book hoping to pass on inspiration, courage and hope to other women who find themselves in a similar situation as ours." Jag vill gärna plocka fram och kommentera några citat ur boken, sådana som föll i god jord hos mej, hjälpte mej framåt;

"Being a solo mom by choice and having a child with the help of a sperm donor is about consciously deciding to become a mother. It is about choosing to face this experience on your own from the very beginning." Att ta ett beslut att gå in för föräldraskapet på egen hand är ett stort beslut, och det måst göras mycket medvetet. Men när det beslutet ren är taget är styrkan i det stor, eftersom det gått in så mycket tankeverksamhet och känslomyller i det. Beslutet är taget med stor eftertänksamhet och omsorg, med vägande av alla olika aspekter, och därmed är det sen självklart, starkt och medvetet.

"I have had to accept that having a child is more important to me, than my child having a biological father. I am counting on the fact that my child will be pleased that I made this choice and passed on the gift of life." För min del kan jag dessutom säga att det alltid varit barnet som varit främst i fokus, ett eventuellt parförhållande har aldrig varit lika viktigt. Och då tror jag att det för alla parter är bäst med en sånhär lösning. Att ge mitt barn möjlighet till liv, mej själv möjlighet till moderskap.

"Some people claim this to be a selfish decision. Our reply to that is "yes, if pursuing our biggest dream is considered selfish, then we are indeed selfish"." Och jag vill också påstå att den bästa orsak jag kan tänka mej för att 'skaffa' barn är just den själviska - för att jag/vi vill det. För visst väljer vi väl att försöka få barn för att det är något vi vill, och därmed är det ur vår egen synvikel, alltså något själviskt. Men jag påstår att det är just som det ska vara.

"Not once have I had doubts about becoming a solo mom with the help of a donor. It is indeed the right choice for me. I will most likely experience challenging situations along the way, I know, but my strong wish for a child has totally obershadowed such notions. I will just have to face the problems as they occur and then deal with them the best I can."  När beslutet var där var det en självklar sak att det sku vara just så för mej. Därmed inte sagt att jag inte fundera, inte var orolig. Men som författarna säger - man får ta saker vart efter. Och ingen förälder, oberoende av vilken situation man är i, har full koll över vad man ger sig in på. Man gör sitt bästa ändå.

"I always kept coming back to what my heart told me: That it was the right thing for me to have a child as a single mother." ... "Once I had made up my mind and noticed the great gut feeling - telling me this was the right choice for me - I actually never doubted my decision." ... "I also experienced feeling overwhelmed and fearful when it came to whether I thought I could handle it, but I never doubted that this was what I wanted." Ja, dethär är ju lite samma saker som i förra stycket... Men ville ändå plocka med även dehär citaten. Beslutet var så rätt, den inre känslan bekräfta och stödde det, och även om både fertilitetsvården och ett föräldraskap på egen hand ibland skrämde mej var det alldeles självklart att köra på iallafall.

"Yes, as single women we have chosen to have a child without the love of a steady male partner, but that does not change the fact that the child is a planned child made with GREAT love." Och dethär är en av de viktigaste punkterna. I boken, för mej. Barnet har inte kommit till i kärleken till en partner, nej, men det har nog kommit till (eller får förhoppningsvis komma till, ska jag kanske säga) av och i kärlek. Av kärlek till barnet. Barnet är efterlängtat, planerat, önskat och älskat! Innerligt.

"What truly matters, in our opinion, is that the child is wanted and will be loved."

Boken finns tillgänglig online, och jag uppmuntrar gärna andra funderare att ta en titt på den!