International Tolerance Day

Lärde mej idag att det är internationella dagen för tolerans den 16:e november. Aldrig hört det förr, trots att dagen instiftades av Unesco redan 1995, då de skrev Declaration of Principles on Tolerance 16 november 1995. I dess första artikel kan man läsa att;

Tolerance is respect, acceptance and appreciation of the rich diversity of our world's cultures, our forms of expression and ways of being human. It is fostered by knowledge, openness, communication, and freedom of thought, conscience and belief. Tolerance is harmony in difference. It is not only a moral duty, it is also a political and legal requirement. Tolerance, the virtue that makes peace possible, contributes to the replacement of the culture of war by a culture of peace.

Hela deklarationen hittar man här. Och UN:s info om dagen här.

För mej är tolerans och förståelse viktigt. Och de går ju ofta hand i hand. Eller, i alla fall så att ökad förståelse gör det lättare att visa tolerans. Tänker så åtminstone. Verkar ofta så. Ju mer vi vet och förstår desto mer kan vi vara öppna för dem runtom oss, och visa dem respekt och tolerans. Ju mer vi förstår, desto mer lika ser vi att vi ändå är.

Diversitet och mångfald är normen i vår värld - vi människor kommer i en enorm mängd olika former, både var gäller kropp och personlighet/temperament, uppväxt och erfarenhet, kultur och härkomst, religion och övertygelse, sexualitet och könsidentitet, livssituation och uppfattningsvärld osv osv... Och det är ju just det som är rikedomen - samtidigt som det är vår utmaning... Vi behöver kunna ge varandra plats, ömsesidigt och inkännande, med alla olikheter vi har. Igen har rätt att kränka någon annan på basen av den person hen är, den kultur hen har, det sätt hen lever osv. Respekt, acceptans och uppskattning för de vi är - våra sätt att uttrycka oss och våra sätt att vara människor. Tolerans som grundsyn.

Som singel och ofrivilligt barnlös är det inte alltid så att man möts av förståelse och tolerans. I bägge hänseenden finns det (som nog ren dykt upp här) en del synpunkter, kommentarer och osakligheter... Att välja att vara singel provocerar en del människor, tydligen. Åtminstone kan de inte förstå eller tro att man kan vara nöjd med singellivet. Senast nu under veckan dök det upp en reklam jag reagera på, med skratt och höjda ögonbryn mest, men också med en viss portion irritation, faktiskt.

Den här bilden kommer från en guldsmedsaffär i huvudstadsregionen, där de tydligen sett det som en idé att marknadsföra förlovnings- och vigselringar som singeldags-erbjudande. Åt singlar, läser nu jag åtminstone ut ur reklamen... Åtminstone är ju singeldagen riktad till singlar alltså. Men efter initiala förbryllade och smått roade känslan blev jag faktiskt rätt sur - för reklamen signalerar ju också att singelstatusen inte är önskvärd, utan det vi borde är att bli förlovade och gifta... Och i det årtusende vi nu lever i tycker jag att det är en signal och uppfattning vi borde kunnat frångå ren. Skicka ett meddelande åt firman om saken...

Också som barnlös borde man ju vara nåt annat, bli nåt annat. Som ofrivilligt barnlös kan man tänkas behöva försöka mer, ”bara” adoptera osv osv, och det signaleras att man inte gjort tillräckligt, eller iaf inte är tillräckligt och inte riktigt har ett fullgott liv då man inte fått barn. Som frivilligt singel får man helt tydligt också en hel del oförstående och intoleranta kommentarer och synpunkter, som t.ex. Noora berättar här. Jag tycker det är skrämmande och fruktansvärt och fel att vi anser oss ha rätt att kommentera så mycket om varandra, ha rätt till så mycket åsikter om varandras liv och varande. Var och en med sitt, påstår jag.

Jag vet att det, speciellt i dagens samhälle känns det nästan, är lite blåögt att tänka att vi alla borde ha öppenhet, förståelse och tolerans för varandra. Men samtidigt - varför är det det? Innerst inne är vi ju faktiskt alla lika, och har vi en förståelse för det så borde vi kunna se varandra lite mer som de viktiga och värdefulla människor vi alla är. Och därmed möta varandra lite mer, och se lite mer av det som skiljer oss åt. Och genom att se har vi en möjlighet att förstå, och sen en möjlighet att visa tolerans och acceptans.

Jag är den jag är, du är den du är - med massa olikheter, och ändå sist och slutligen så lika.

HAPPY TOLERANCE DAY EVERYBODY!

May we see in each other all the goodness, sameness, equality and love that brings us together - and find space and understanding for all the loveliness of our differences... Diversity is the norm, a huge possibility, and a marvelous richness.