Mer än 9 månaders väntan

Idag ordna Simpukkaföreningen Parisuhteen voimalauantai. Av förekommen anledning var jag inte speciellt intresserad av temat i sin helhet, och skippa alla delar med barnlöshetens påverkan på paret och tips om hur man tar han om sitt förhållande och så. Däremot ville jag gå med på programdelens avslutning - dansuppvisningen Enemmän kuin 9 kuukautta (mer än 9 månader)... Har hört om den, och var intresserad av hur barnlösheten kan uttryckas i dans. Iofs också där ett par, men samtidigt är det ju mer känslorna som porträtteras, och de är i mångt och mycket samma oberoende om du är par eller singel, så där tänkte jag att jag nog ändå kan identifiera mej och relatera.

Och visst fanns där aspekter som skulle ha varit annorlunda i en solodans. Aspekter som inte såg likadana ut för mej som singel som för de barnlösa paren. Men känslorna; där var det allra mesta sådant jag verkligen kunde känna igen... Oron, förtvivlan, frustrationen och sorgen. Så tydligt och så jätteberörande i den kroppsliga dimensionen som dansen utgör. Budskapet gick fram, verkligen. Strongt att göra ett så personligt och berörande verk, och dessutom själv ställa sig på scen och dansa det!! Men samtidigt - vilket ofattbart värdefullt bearbetande! Lyfter på hatten åt hennes mod och ork... Och också åt hur tydligt och klart hon lyckas visa hur det kan kännas i en sånhär process.

Från mitt eget personliga läge och min utgångspunkt just nu tog jag till mej det vackra i det öppna slutet. Det blev inte alls klart hur det gick med deras över nio månaders väntan. Men slutet var positivt... Slutet hade hopp. Slutet såg framåt mot en ljus framtid. Och det kändes så fint. Det kändes som en erkänsla av det ställe där jag är - där vården är slut, där väntan aldrig gav upphov i den väntan som jag väntade på - men där framtiden nog ändå kan vara nånting hoppfullt och vackert. Så en föreställning med ett tungt tema fick ändå ljus betoning för mej. Gav mej en än starkare känsla av att det jag gör nu är rätt. Åtminstone just nu. Och att också här finns det hopp, om än i annan form.