Det har bara gått en vecka

Öppna kalendern, och blicken föll på minuset jag hade skrivit in för en vecka sen. Stirra på det en stund, tydligt precis ovanför den röda pricken för dagens datum, och undra förvånat för mej själv hur det kan vara bara en vecka sen!? Har det bara gått en vecka?? Jo, det har bara gått en vecka. Faktiskt. En vecka sen ett minustest som jag ju nog ana efter det alltför svaga plusset. En vecka, lite about, sen ett tidig missfall... Och det känns som om det var väldigt länge sen. Tankarna är på så mycket annat. Faktiskt bra så. Tänker jag på det så finns ju nog vemodet där, men ofattbart mycket går vardagen bara vidare. Saker att fixa, annat att tänka på, och väldigt lite fokus är kvar på den avslutade vården nu... Inte heller barnlösheten får speciellt mycket tankekraft. Medveten om att det kommer att pendla nog. Men just idag slog det mej hur konstigt det är, efter bara en vecka, att allt liksom bara går på, och inget känns speciellt ledsamt eller så. Konstigt, men sant. Ofattbart, men skönt.