”Unexpectedly Childfree?”

Lite mer kring Chasing Creation och Katy - från ett podavsnitt på Infertile AF. Som med samtalet mellan Katy och Jody jag länka till senast identifiera jag mej nu också i massor som Katy lyfte upp, och det känns alltid så otroligt stärkande och bekräftande att höra någon säga det man själv känt, tänkt och upplevt. 

Katy talar mest om att avsluta och gå vidare. Om hur försöken att bli mamma tog allt mer av henne, tills hon inte hade mer att ge. Om hur alltför mycket av ens identitet kan dras till endast den här ena delen av livet - tills hon kom till en plats där hon bara måste släppa det och fokusera på, bygga upp annat - reroute and redirect. 

”I’ve been really focusing on how do I work through the grief and kind of rebuild those other aspects of my identity, and think about who I want to become now that that piece of mother-hood is not going to be a part of my life - what other things do I want to fill that space with.”

Katy påminner också om att man får stänga dörren, man får välja att avsluta, om och när det är det som är bäst och rätt för en själv. Många gånger överöses vi av tankar på att ”inte ge upp”, att om man vill, orkar och försöker tillräckligt så ”går det nog”. Som om det vore beroende av vilja, ihärdighet eller intensitet i strävandet.

Som med Katy så var beslutet av avsluta där jag gjorde bara nåt jag behövde - för mej och mitt liv. Utan att det är att ge upp eller vara svag - det är att värna om sej själv och det man behöver. Det är att hitta tillbaka till ett liv som är bra, men med andra ingredienser än det man såg framför sej. Och det är inte alltid lätt, men det går.

Att sen (be)finna sej i ett läge där man behöver hitta tillbaka till sej själv - hitta vad man vill fylla tomheten det tänkta moderskapet lämna efter sej med - det är inte heller lätt. Frågor om vem man är då, vad man vill, vilket ens värde och mening är osv. Och omgivningens tankar och åsikter om att inte ha velat tillräckligt när man sluta...

Att befinna sej i det, och hitta fotfäste och ork att både komma vidare och stöda andra - det är tufft! Och jättefint. Gladdes åt att få känna igen mej i och hitta stöd i Katys tankar... Och insåg sen också att jag gjort på många sätt samma resa själv. Så när jag lyfte på hatten åt henne för det så får jag väl också lyfta på hatten åt mej medsamma.

Som namnet Chasing Creation antyder så fokuserar och jobbar Katy på andra former av skapande. Barn är inte det enda vi kan skapa, påpekar hon - och fast hon var dålig på att skapa det så kan hon skapa allt möjligt annat. Chasing Creation lyfter på ett starkt och positivt sätt upp skapandet av liv utan barn efter längtan som avslutades utan.

Och där har vi sen lite frågan om vad vi är då. Jag har använt barnlös, eftersom jag ville men inte fick. Använt barnfri för känslan jag kan ha mellan varven, fast jag är barnlös. Men Katy och en del andra använder barnfri - barnfri efter infertilitet, eller att bygga ett oväntat barnfritt liv. Och det är något jag på senaste tid kunnat känna att låter rätt bra...

Mer om den aspekten senare, tror jag. Bara jag kommer lite längre i tankarna.

Plan b som ett inre arbete

Följde häromdagen ett härligt webinarie kring mening, Meaning beyond motherhood, med Katy och Jody Day. Katy driver webbsidan Chasing Creation - designing an unexpectedly childfree life, och Jody är grundare av nätverket Gateway Women och författare till boken Living the life unexpected. Du hittar fler av Katys samtal kring barnlöshetsfrågor genom att söka på Chasing Creation på YouTube, och både Chasing Creation och Gateway Women finns också på Insta och Facebook. Rekommenderar!

Ur samtalet vill jag plocka främst en sak - tanken om vad en ”plan b” är. Jody och Katy tala om hur grundläggande en barnlöshetssorg kan vara, hur viktigt det är att bearbeta och ta in den, hur massa frågor om mening, värde och livsinnehåll od dyker upp och behöver tacklas småningom - när sorgen först är ”på bättre sidan” - och hur vi behöver hitta det som är vår nya syn på våra liv - vår plan b... När barnet inte fick komma, framtidsvyerna försvann, är det oftast ett alldeles enormt arbete att göra.

Men det Jody poängtera, som jag fastna för nu, är att det ju inte behöver vara enorma förändringar utåt. Det kanske kan innebära det, men det är ju inget tvång. De förändringar som görs är kanske ofta framför allt inombords - mentala, tankemässiga förändringar. Vem är jag då, hur ska jag se mitt liv? Vad vill jag fylla det med istället, hur ska jag tänka kring mej själv, vilka roller kan jag ha, vilka olika sätt kan jag ha att förverkliga och visa mina värderingar...? Framför allt en inre process.

Jag har tidigare tagit upp tanken/citatet ”du har alltid varit barnlös - embrace that”. Som tanke bra, men samtidigt knepigt - för det är ju som att säga att vi skippar de år vi längtat och försökt, den sorg barnlösheten innebär - och det fungerar ju inte riktigt så... Allt det vi varit med om har format oss, har ändrat oss. Och de framtidsvyer vi hade, de drömmar vi hade, de finns inte mer. Vi måst jobba oss tillbaka till de vi är - med de nya ingredienser processen har fört med sej integrerat.

Många gånger tappar vi (som sagt) uppfattningarna om oss själva, om vårt värde och vår mening, om vårt liv som innehållsrikt och värdefullt, om våra möjligheter och förmågor... Ja, massor. Det är svårt att se sej själv som aktör och förmögen att påverka, när det man allra mest önska inte fick bli till. Att se sitt liv som rikt, då en så enorm önskan aldrig fick bli en del av det. Och att hitta sitt fotfäste i sorgen, och sen jobba sej fram till sin plan b, sin känsla av ett meningsfullt liv, är tufft.

Därför kändes det rätt bra att höra och inse, också för mej som till stora delar kanske ren är där - i att ha hittat mej själv i ett barnlöst liv, mitt värde och min mening, värdefullheten i det jag är, kan bli, får ha och bygga i mitt liv, osv. Min plan b är att hitta mitt fotfäste i det liv som blev mitt - inte så mycket att förändra nåt egentligen. (Om jag inte vill förstås.) Har ju skrivit om det tidigare också, men det är alltid bra att höra någon säga det man själv tänker och känner också... Få bekräftelse på det.

Helt i enlighet min egen övertygelse (om jag än inte alltid tror på den gällande mej själv) poängtera Jody också att värde har vi ren som den vi är - unconditionally. Att hitta sin plan b är mer att hitta tillbaka till det, hitta sej själv som de vi är, och hitta de ingredienser för sitt liv som ger uttryck för de värderingar och (nya) önskemål vi har. Var och en av oss har sin egen, unika plan b, som utgår från just den vi är. Och bara vi själva kan hitta den vägen, hitta det som känns som vår mening.

Andra resurser som jobbar kring mening och liv efter infertilitet od är t.ex. Anotherhood och Tia Gendusa, som man hittar t.ex. på Insta med användarnamn mstiagendusa. En pod med henne hittas på The uprising spark. Andra poddar man kan kolla på är t.ex. The Fullstop pod, Infertility and me, Childless not by Choice, Happily ever after (without kids), Unclassified Woman och Live Childfree. Och jag har listat en del inlägg etc. kring fortsättning utan barn t.ex. här och här.

Från tom till full - av annat

Fortsättning på föregående - tanken om ett barnlöst liv som en vas fullt med annat... Glad åt att inse att den egna känslan har svängt så under de senaste åren - för det är inte länge sen jag såg mej själv som ett dött träd bland alla andra som grönska. Kände och såg bara tomheten, ofruktbarheten, det som saknades. Och inser att den känslan nog säkert också kommer att finnas där stundvis ännu... Men är innerligt tacksam över att också känslorna av rikedom, mening, värde och mångfald nu finns där. Att paletten av känslor är bredare.

Jag inser att mångfalden av känslor, upplevelser och innehåll är nåt som kännetecknar alla liv, mer eller mindre. I viss mån är våra möjligheter olika, våra utgångslägen skilda - men ofta dyker samma funderingar kring mening, innehåll och värde upp - ur olika synvinklar och med olika ingredienser. Samma bild med tom vas eller dött träd kan säkert användas också i andra livssituationer, för att visa på andra livsaspekter - och vackert så. Jag tror det är bra om vi kan försöka relatera till varandras liv och varandras synvinklar - förstå att vi alla har tunga aspekter, tomrum, obekvämheter osv i våra vaser, våra liv. Men samtidigt kan var och en bara tala ur sin egen erfarenhet - så den jag visar på i den här bloggen är min. Min upplevelse av barnlöshet, min väg mot att se den mer som en del av min livsvas, inte som det som fyller hela livet. Om du är annanstans på vägen - du har full rätt till de känslor du bär på just nu - t.ex. att vasen (livet) bara är tom, och inte kan fyllas av annat än blommor (barn). Om det är andra saker du kämpar med - hoppas att du känner att trots att jag här relaterar bara till barnlöshet - för att det är min verklighet - så vet och förstår jag att också andra liv innehåller stenar, tomrum och livsfrågor. Alla liv har sina bördor, på olika sätt. Det här är min. Och det att jag lyfter upp de frågor som är mina tar inte bort din rätt till dina frågor, dina bördor. Lika lite som det att alla har frågor och bördor tar bort min rätt att reflektera kring och bearbeta mina - ens såhär ”offentligt” på blogg och sociala medier.

Orsak till att barnlöshet, och kanske speciellt bestående/permanent barnlöshet, är teman som ännu behöver lyftas upp - teman jag fortfarande ”tjatar på om” - är bl.a. att barn ofta ännu tas som något självklart, att barnlöshet som sorg sällan förstås eller erkänns bland våra nära och i samhället, att slutpunkten fortsätta utan barn trots massa försök väldigt sällan existerar i folks förståelsevärld, att vi allt som oftast behöver förklara vår status, förklara varför vi inte prövat xyz (eller att vi faktiskt gjort det men inte heller det lyckades), eller försvara vår rätt till att lämna försöken där för att kunna leva vidare. Det är så mycket i barnlöshet som tema som ännu inte syns, finns och förstås - och jag för min del upplever ju att förståelse och öppenhet ger så otroligt mycket - hjälper både oss och andra - så jag har nog tänkt fortsätta dela med mej av min verklighet, skriva ner mina tankar. Om så bara för att klargöra dem för mej själv. Bloggen är ju för all del nog mest min ”externa dagbok”.

Kanske kommer bloggen med tiden att bli allt mindre aktiv - eftersom mitt liv kanske i allt mindre grad kommer att kretsa kring barnlöshet. Jag kommer alltid att vara barnlös, och det är en fråga som kommer att finnas med - stundvis som möjliggörare och en fördel, stundvis som sorg - men framför allt är jag mycket annat. Allt mindre tänker jag (hoppas jag) att jag kommer att identifiera mej med och existera mest utgående från den här frågan - allt mer utgående från sådant jag är, har och kan. Och det känns bra. Sen kommer ju sorgen också att finnas där, och dyka upp - t.ex. (tänker jag) då tiden verkligen fysiskt tar slut, då tiden för barnbarn hade varit möjlig om..., eller i relation till barn, gravidmagar etc runtom mej... Det finns alltid ett stråk av vemod i det - det jag inte får uppleva. Alltså - frågan försvinner inte, sorgen försvinner inte, men de får förhoppningsvis vara allt mer ”bara” del av den helhet som är jag, det som är mitt liv. Jag är inte en tom vas, jag är en vas fylld med annat.

Som en vas utan blommor

I nån av barnlöshetsgrupperna på fb posta någon en bild med text ungefär ”ett liv utan barn är som en vas utan blommor”. Tom, tänkte kanske nån... Eller att det viktigaste och finaste då saknas. Och jag tog mej en funderare på det hela, och bestämde mej för att fylla en vas med annat... För en vas kan vara fylld och vacker också med annat än blommor. Ett liv vackert och bra också med annat än barn. Challenge accepted!

Min vas var modell stor, för att kunna rymma mycket. Bestämde att gräns egen gårdsplan här på landet där jag är nu... Steg på en avbruten körsbärsgren, så fick nöja mej med lite mindre promenader runt för att hämta saker. Men med kom en hög olika stenar, en bunt olika kottar, lite bark och en gren, och en hel mängd olika kvistar av buskar, träd och rabarber, och flera olika sorters långa gräs (som typ timotej...).

Och jag tänker att det är väl just så livet är - mycket ryms med. En del saker är tunga, vassa eller kantiga - andra är lätta, ljusa, vackra och rörliga. Jag tänker att oberoende om du har barn eller inte så är det bra att ha många saker sin vas - variation i sitt liv... Man får åtminstone hoppas att man har förmånen att få uppleva många år, och många saker. Och tyvärr kommer en del av det att vara rätt tungt, obehagligt, skrämmande och jobbigt. Men annat säkert också härligt, givande, upplyftande och fint.