Som en vas utan blommor

I nån av barnlöshetsgrupperna på fb posta någon en bild med text ungefär ”ett liv utan barn är som en vas utan blommor”. Tom, tänkte kanske nån... Eller att det viktigaste och finaste då saknas. Och jag tog mej en funderare på det hela, och bestämde mej för att fylla en vas med annat... För en vas kan vara fylld och vacker också med annat än blommor. Ett liv vackert och bra också med annat än barn. Challenge accepted!

Min vas var modell stor, för att kunna rymma mycket. Bestämde att gräns egen gårdsplan här på landet där jag är nu... Steg på en avbruten körsbärsgren, så fick nöja mej med lite mindre promenader runt för att hämta saker. Men med kom en hög olika stenar, en bunt olika kottar, lite bark och en gren, och en hel mängd olika kvistar av buskar, träd och rabarber, och flera olika sorters långa gräs (som typ timotej...).

Och jag tänker att det är väl just så livet är - mycket ryms med. En del saker är tunga, vassa eller kantiga - andra är lätta, ljusa, vackra och rörliga. Jag tänker att oberoende om du har barn eller inte så är det bra att ha många saker sin vas - variation i sitt liv... Man får åtminstone hoppas att man har förmånen att få uppleva många år, och många saker. Och tyvärr kommer en del av det att vara rätt tungt, obehagligt, skrämmande och jobbigt. Men annat säkert också härligt, givande, upplyftande och fint.