"Vackraste, underbara unge. Du är inte här ännu. Men jag älskar dig ändå. Det har jag gjort från första gången som jag kom att tänka på dig. Jag har längtat efter dig sedan dess. Längtat efter att få hålla om dig."
Ovanstående är ett lite modifierat utdrag ur Kristian Gidlunds blogginlägg "Till mitt barn i drömmarna". Många av er har säkert läst det, och jag hitta det antagligen också tack vare en länk via fb eller nåt, men ville plocka in det här för att den skrivelsen hade en sååå stor inverkan på mej. Han fick aldrig uppleva föräldraskap, visste när han skrev texten att han inte skulle leva så länge, och tårarna rann på mej när jag läste allt det vackra han tänkt sej att barnet och livet med det skulle vara.
Den ändring jag gjorde för mej själv var att jag modifierade skulle ha till kommer att, kommer aldrig att få till hoppas att... O.d. Jag såg i hans text allt det vackra som barnet och livet med det förhoppningsvis får bli, nån dag. Texten är sensitiv och vacker, och den väckte mycket känslor i mej. Förväntan och längtan, glädje och sorg. Den gav mej en jättefin bild, något att se fram emot. Men jag kunde samtidigt känna smärta inför vad han aldrig sku få uppleva. Och i dagsläget kan jag tänka att det ju kan hända att jag får omforma tillbaka texten till hans får aldrig-format, och det skrämmer mej...
"Snart kommer vi att ses, min bästa vän. Jag vill att du ska veta att jag älskar dig. Det kommer jag alltid att göra." Och jag hoppas verkligen att jag får hålla fast vid snart kommer vi att ses! Men om inte så kommer de sista meningarna att stämma iallafall. På samma sätt som också Kristian kunde säga om barnet i hans drömmar, jag kommer alltid att älska dej.
Här hittar du Kristians text;
http://ikroppenmin.blogspot.fi/2012/10/till-mitt-barn-i-drommarna.html
Foto Miika Rautiainen, för Simpukka-föreningens kampanj kring olika barnlöshetssituationer, Simpukka-veckan 2019
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar