Foto Miika Rautiainen, för Simpukka-föreningens kampanj kring olika barnlöshetssituationer, Simpukka-veckan 2019

lördag 23 maj 2015

Om ägglossningstest...

Ready, set, go...? Jo, allt var färdigt för start, men vad gör man då? Man väntar. På positivt svar på ägglossningstestet. Eller egentligen först på att överhuvudtaget ha rätt tidpunkt för att börja testa, och sen på dendär glada smileyn på testet. Talar alltså Clearblues digitala ägglossningstest då.

Detdär med att testa ägglossning var en allvarsnivå till. På riktigt, ett steg mer än tidigare. Hade fått ett datum för när jag sku börja testa, enligt när menscykeln börjat och hur lång cykel jag har. Dag nio i cykeln. Testa förstås då ren dagen innan, bara för att vara på säkra sidan. Rädd att missa. I dagboken har jag skrivit om en stressdröm kring testandet, och ler igenkännande. Stora saker, så oron över att göra rätt, att pricka rätt datum, att testerna fungerar osv osv är närvarande, fast hur man försöker ta det med ro. De runda cirklarna som visar ännu negativt dök upp flera dagar, och hann göra mej orolig över att det inte alls sku komma nåt positivt svar...

Men så dök smileyn upp! Och herregud så glad jag blev över det! Ni vet dendär reklamen för Clearblues ägglossningstest...? Just så spännande, härligt, ivrigt och fullt av mening som tjejen i reklamen uttrycker i sitt minspel kändes det. Oj, nu är det faktiskt dags! Nu är tidpunkten rätt. Nu kan nånting hända! Ofattbart, skrämmande, härligt! En segerdans på badrumsgolvet, och stirra nog på testet ett bra tag... Humöret var på topp den dagen! Och ringde förstås kliniken och boka tid för insemination dagen efter. Det var också ett härligt samtal, dendär första gången. Så mycket bitar som är fulla av mening, fulla av möjligheter, då när man gör dem för första gången.

Sen följande två månader syntes ingen ägglossning på testet. Ett ultra andra gången det hände visa att den nog skett. Som tur är! Var ren orolig att tåget hade gått för min del och att allt var slut... Ni vet hur ödesdigert man kan tänka ibland... Fick sen kommentaren av andra försökare att det kan löna sej att ha varit i farten ett tag innan man gör testet, för att kroppen ska hinna komma igång. Bara att stiga upp tidigt då, för att hinna med det (och generera tillräckligt urin) innan jobbstart. Nice. Ännu mindre trevligt på veckoslut att stiga upp tidigt för test. Men vad gör man inte för sin dröm... Det gjorde susen, så sen var det inga problem att få tillbaka smileyn på testet.

Gång på gång testa jag, och var ofelbart lika glad varje gång den glada minen dök upp. Igen en gång fanns möjligheten där. Igen en gång var det spännande, härligt, pirrigt... Och igen en gång fick jag sen lov att testa pånytt en cykel senare. Återkommer till det. Men är fortfarande fascinerad av hur hoppet varje gång fanns där trots allt. Hur den glada minen alla gånger drog smilet upp också på mina läppar. Hur möjligheten varje gång kändes lika stark - åtminstone den lilla stunden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar