Jag kan redan se dej

Jag kan redan se dej i mitt inre.

Jag kan känna närhet, fast du inte är här.

Din tyngd finns i mina armar och min famn.

Din doft finns i min näsa, ditt ljud i mina öron.

Mitt inre öga ser dej så klart framför mej.

Mina händer kan känna din mjukhet.

Och längtan och kärleken växer.

Kom snart till mej lilla barn!

Ett barn kan kännas väldigt verkligt även om det inte ännu finns. Redan innan beslutet, långt innan försöken tog vid, fanns hen med mej. I mitt hjärta, men också i alla sinnen. Otroligt tydligt kunde jag förnimma känslan, doften, ljuden. Se de småsmå händerna och fötterna. Mjuk hud mot fingrarna, känslan av en liten kropp i famnen. Och jag gladde mej oändligt åt att jag snart, snart sku få uppleva det. Trodde jag.

Under fertilitetsvårdsprocessen tappa jag den känslan. Mer ju längre det gick. Fick tag i emellan, men sen försvann den igen. Självbevarelsedrift? För ont att ta in? Vet inte, men länge saknades bilderna, drömmarna. Var för overkligt, när det inte blev så. När inte ens hoppet gick att hitta... Men nu finns drömmarna igen, och det är jag innerligt glad över!! Med nya tag småningom finns också nytt hopp.