Foto Miika Rautiainen, för Simpukka-föreningens kampanj kring olika barnlöshetssituationer, Simpukka-veckan 2019

söndag 3 maj 2015

Kärleken finns där ren nu

Har varit så dystra inlägg de senaste dagarna, så vill nu fokusera på en positivare känsla.

Kärlek.

Från den stund då beslutet var taget och hade lagt sej inuti mej växte också kärleken till barnet fram. Jag har ibland hört kommentaren att man inte vet vad det är att älska ett barn förrän man har fått barn själv, och i viss mån kan jag väl konstatera att till fullo kan jag inte veta det nej förrän jag har barnet i mina armar, men visst kan man älska ett barn även om det inte finns till än. 

Hur stark den känslan kan vara tog mej ändå med storm och med förvåning. Att så älska någon som inte är mer än en dröm, en förhoppning, en längtan... Men likväl fanns den där, kärleken. Och antagligen sku jag aldrig ens ha funderat, tagit ett beslut och gett mej in på dethär 'projektet' om inte den kärleken hade funnits där nånstans redan innan jag själv var medveten om den och släppte fram den.

I dagboken skrev jag upprepade gånger under hösten 2013 om den enorma glädje och kärlek som fyllde mej när jag tänkte på de kommande försöken och möjligheten att barnet snart var påväg. Ren i augusti, innan beslutet alls var taget, skriver jag "kärleken - den finns där fast barnet inte ännu finns alls", och återkommer till den känslan gång på gång.

Fortfarande finns den förstås där, men mycket mer blandad med sorg och vemod då projektet inte gått som jag hade önskat. 

Jag har senare hört tesen (från en avhandling) att man bär barnet med sig från den stund man tänker sig att man ska bli mor, och det skriver jag fullständigt under! Också den tanken fanns tidigt med i mina anteckningar. Jag bar med mej tanken på barnet, längtan efter det, kärleken till det, och därmed på nåt sätt själva barnet också. Det finns med, fast det inte finns här. "Nånstans ser det på mej, vet att jag i varje cell, känsla och tanke längtar efter det, gläds åt det redan nu."

Ungefär samtidigt insåg jag också att jag redan tänkte på mej själv som mamma. Bara en mamma som ännu är utan barn. Som ännu inte har sitt barn. Jag kan aldrig gå tillbaka till att inte ha den rollen, oberoende hur projektet går. Blir jag inte mamma är jag då barnlös, men aldrig nånsin mer enbart singel. Mamma är jag ren, skriver jag. Inuti.

Och kärleken till barnet finns med, alltid.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar