En mås skriade här utanför nyss, och då dök denhär dikten upp;
Ett skrik som säger att jag saknar dej, vill ha dej här.
Ett skrik som är fullt av sorg över tomheten i mitt inre.
Det finns ett skrik, som jag inte vågar ge ton åt.
För jag vet hur mycket den sorgen river.
Det finns ett skrik inom mej, som rör på sej ibland.
Ett skrik som förblindar mej med sin enorma känsla.
Ett skrik som fyller mej med ilska, vrede och ångest.
Det finns ett skrik, som göms nånstans därinne.
För ingen som hör det kan förstå dess djup.
Det finns ett skrik inom mej, som vill komma ut.
Ett skrik över alla våndor och mödor under vägen till dej.
Ett skrik över orättvisan i att jag bara måst vänta, längta.
Det finns ett skrik, som hoppar upp och förblindar.
För hur jag än vänder mej är saknaden där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar