Att måsta kolla upp de där rent tekniska grejerna med att min kropp fungerar som den ska, hormoner och ägglossning och så, det kändes kliniskt, och skrämmande. För tänk om nåt är fel!? Och det var nog också lite att ta bort romantiken i det hela... Men hur romantisk är nu sen en insemination heller...
Under december 2013 kollades en cykel upp. Lärde mej där i samma veva detdär med att vänta på mens. Aldrig väntat såå på den förut! Gjort det ännu mer sen senare. Dessutom ytterligare spänning i det hela med julhelgen som kunde ha råddat bort alltihop... Men det gick vägen. Blodprov i början av menscykeln, ett ultraljud strax innan väntad ägglossning, och ett blodprov till en vecka efter tajmad ägglossning. Detdär med ägglossningstest återkommer jag till...
Summa summarum av en nervös månad var att jag på 2014 års sida fick svar att allt ser okej ut. Inget fel nånstans, enligt det som kunnat ses på ultra och blodprovssvar. Och jag drog en stooor suck av lättnad!
I och med detta var alla förberedelser gjorda, och the real deal nästa steg! Spännande!!
Foto Miika Rautiainen, för Simpukka-föreningens kampanj kring olika barnlöshetssituationer, Simpukka-veckan 2019
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar