Morsdagsgratulationer

Ett stort grattis på morsdagen åt alla er som får fira idag!! Ni är verkligen värda er dag! Ja, jag är lite avundsjuk, och ja, jag önskar att också jag hade fått fira den i år, men jag unnar ändå er att fira. Min dag får handla om min egen mamma istället, och jag är glad och tacksam att jag har henne att fira!

Jag var rätt rädd på förhand för hur morsdagen sku kännas i år, när jag kunde ha varit mamma men inte ännu är. Och när de senaste veckorna annars också varit så sorgsna och tunga. Men märker nu att dagen faktiskt känns okej. Jo, den kunde ha varit mycket bättre, men nu är den såhär. Och min lilla ritual igår (och allt bearbetande där innan också förstås) sköljde nog bort en del av sorgen. Så idag känner jag mej inte direkt sorgsen. Trots morsdag. Vemodet finns i mej ja, men jag är ändå glad. Tacksam över det, och tacksam över att få spendera dagen med min egen mamma och resten av familjen!

För er andra som väntar, längtar och sörjer på morsdag vill jag dela en länk till en av de vackraste och mest inkännade texter kring just den saken jag läst! En fb-bekant delade den häromdagen, och det var en text som verkligen gav mej lite tröst. En text som förmedlade förståelse och stor insikt. Och det att någon kan inse (och sätta så fina ord på) hur tungt det kan vara, och också ger full tillåtelse till att det då måste få vara så, det känns bra. Ibland behöver man tillåta sej att vara i sorgen och besvikelserna ett tag, för att sedan orka (och kunna tillåta sej) att må bättre igen. Tack för det!

http://www.kendrabroekhuis.com/blog/to-those-waiting-and-to-those-mourning-on-mothers-day

Men, en verkligt glad och fin morsdag åt alla mammor! Och alla vi som inte ännu är det - jag hoppas innerligt att vår dag kommer att få fira den istället för de barnlösas dag! Så snabbt som möjligt, vill man ju tillägga, men hellre sent än aldrig...

I väntan på min tur...