Men du får ju gärna vara vikarie

Borde väl egentligen inte alls skriva dethär, men gör ändå... Jag sökte ett jobb här under hösten, och fick idag veta att jag blev rankad på plats 2. Smickrande, men också aningen irriterande. Och sku egentligen inte ha så stort problem med det, om det inte hade varit för fortsättningen på informationen... För det meddelades sen att hon som fick jobbet kommer att bli mammaledig under våren och att de gärna sku se mej som vikarie. Och just nu känns det bara för jävligt. Ena får båda - jobbet och barnet - och jag kan gärna få ställa upp under tiden hon är hemma med sitt barn. Kan nu åtminstone just nu verkligen inte se hur jag sku klara av det, när jag hela tiden sku veta att jag är där bara för att hon som egentligen fick jobbet får vara mamma. Jag är på inget vis upprörd över att hon fick jobbet, för jag är helt på det klara med att hennes meriter är väldigt goda. Men det känns för mej bara så väldigt sorgligt just nu. Att vara andra och inte få jobbet är i sej ok, även om det förstås hade varit trevligt. Men dethär... Det... Vet inte ens vad jag ska skriva. Det känns allt annat än okej.