Kroppen tillbaka i rutinerna

Nåt tag i månadsskiftet var det tal om att jag kunde förvänta mej att mensen sku sätta igång. Tänkte själv att med min korta cykel troligen lite tidigare. Men ändå, man kan ju inte veta... Har man otur tar det läänge innan kroppen igen är in sync sen efter ett missfall. Har man otur hänger kroppen inte med i svängarna alls, på ett bra tag. Så jag har inte förväntat mej så mycket, bara väntat och sett. Igen en gång. Idag satt mensen igång. Verkar det som iallafall... Och även om det absolut inte var så det skulle vara så känns det framför allt som en lättnad att det tycks gå såhär enkelt och snabbt. Kroppen är med i vad som händer, har förstått vad som gäller. Ny cykel snabbt på betyder att nytt försök är möjligt snabbare sen i följande. Om orken räcker... Så framför allt bara bra, det förstår jag. Ändå säger ju förstås en liten del att ja, men inte vad jag ville... Ändå är det en förutsättning. Än finns det hopp.