Årstidsbyte, lättare eller...?

Imorgon byter vi från vårmånad till sommarmånad. Maj blir juni. Sommarsemestrarna är i antågande. Just nu är känslan att bara jag kommer igenom sista jobbtiden innan semester så blir det bra sen... Det vet jag ju att det inte blir, sorgen finns kvar ändå, men åtminstone behöver jag inte orka så mycket då. Så bättre, tänker jag, kanske... Det återstår att se. Att vara bara ledig är inte heller alldeles lätt. Att ha så mycket tid för tankarna. Jag tror att det är bra. Att det är bearbetning och tid att ta in känslorna som behövs just nu. Men jag är inte säker. Får se sen... Jag försöker ta det som det kommer. Våren har varit tung, med allt det nya livet, men sommarn är också så starkt förknippad med att njuta av naturen, sol, värme och väder, ja - allt... Njuta, det är det man ska göra på sommaren. Sorg, det har nu liksom inte riktigt plats. Hör inte till agendan på sommaren. (Om det nu nånsin gör det, men ännu mindre då.) Så en liten del av mej bävar (som för ett år sen) för hur den kombinationen ska gå...? Familjen och många av de andra jag har runtom njuter av ledigheten och sommaren, medan jag inte riktigt är där. Visst, nog kommer jag ju också att njuta, men inte enbart. Det gör säkert inte andra heller, men vi försöker lätt ge den bilden. Och det är svårt att förutspå när sorgevågorna dyker upp. De är inte alla gånger direkt finkänsliga med tillfälle och så... Och det blir så konstigt på nåt sätt när en sitter i solen och bara ser allt det vackra och den andra i det vackra också ser vemodet, saknaden och det sorgliga. Det är svårt att dela då, för den som ser vemodet också vill inte förstöra njutningen för den andra, men hen är ju då samtidigt rätt utelämnad i sin sorg. Kontrasten till andras förnöjsamhet kan bli stor, även om den är nåt jag innerligt unnar dem. Men, som hittills, så tänker jag göra mitt bästa för att ta en dag i taget och hänga med här i känslosvängarna. Och mer tid, rum och ork för det är knappast fel. Så jag hoppas nog på att ledighet främst är nåt bra. Känns så nu iaf.