Coronasits som barnlös

Får man säga dethär...? Just nu känns det som att i hela denna otroligt konstiga, obehagliga, knasiga situation kommer jag otroligt lätt undan. Jag har en tryggad lön och arbete (om än annorlunda än vanligt på många sätt), jag trivs rätt bra med att bara vara för mej själv och njuter av att läsa och diverse sånt, och jag har inte barn som jag ska klara av att hemskola medan jag jobbar eller vid sidan av jobbet... Jag är normalt inte nöjd med att vara barnlös, även om jag kan njuta av de fördelar den situationen har, men just nu är jag faktiskt nöjd med barnlösheten. Ingen som klagar över inget att göra när alla hobbyn och kamratrelationer är borta eller begränsas. Ingen som ska handledas i skolarbete hemifrån. Lugn och ro att njuta av de distanskonserter och dylikt som den här situationen har lockat fram... Fräckt kanske, men tillåter mej att ta ut den lilla ”skadeglädjen” och galghumorn...