Vad är allra svårast med barnlöshet?

Oj. Svår fråga. Det är mycket som är svårt - men allra svårast? Men det är väl typ;

1. Sorgen och saknaden. Ett barn som inte kom är ett stort tomrum. Ibland känns det väldigt mycket, ibland är livet allt möjligt annat. Men en ouppfylld barnlängtan är first and foremost en stor sorg. Och när sorgen kommer med sina stora vågor är det väldigt tungt.

2. Livsperspektivet. För det blev så annorlunda än jag hade hoppats. Visst är mitt liv bra också såhär, men det är så mycket jag aldrig får vara med om. Jag får aldrig uppleva en graviditet. Jag får aldrig se ett barn växa upp. Jag får aldrig hålla mitt eget barn. Hemskt!

3. Omgivningens attityder. Det att folk inte förstår att ofrivillig barnlöshet är en sorg. Och att man fortfarande utgår ifrån att folk har eller får barn. Ordet ”skaffa”. Tanken om att man inte ”duger” om man inte har barn. Eller att man är mindre värd. Det känns allt annat än trevligt.