Another year has gone, och som jag förstås visste så får jag ”fira” de barnlösas dag i år igen. Tyvärr kan jag inte delta i Simpukkas fina 30-års-festligheter. Allt gott åt er som är där, och styrkekramar åt alla mina medsystrar och -bröder!! Att ha en egen dag känns bra och viktigt, framför allt för erkänslan, allmänna medvetenheten och stödet. Men visst finns ju känslan av att jag gärna hade fått fira morsdag där i bakgrunden iallafall. It is what it is...
Men jag tänker alltså att Lapsettomien lauantai, och Simpukka-viikko, är en verkligt viktig tillställning. Ur flera vinklar. Framför allt för oss barnlösa, som en tydlig påminnelse om att vi inte är ensamma. För att morsdag är en väldigt tung dag för många av oss är det fint att få den signalen just innan. I andra hand viktigt för omgivning och samhälle, för att lite öka medvetenheten om att föräldraskap inte är en självklarhet. För det behövs ännu.
I år blir det nu ingen ritual, blombukett eller nåt uppmärksammande av dagen överlag, eftersom jag är upptagen på annat håll. Men frågan finns ju nog där i tankarna ändå.
En stor kram åt alla som upplever att morsdag är en av de tyngsta dagarna på året!
Foto Miika Rautiainen, för Simpukka-föreningens kampanj kring olika barnlöshetssituationer, Simpukka-veckan 2019
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar