Diskussionen kring att ”skaffa” barn

Jaa, suck. Här vet ni egentligen ren var jag står. För det första är det dethär med ordet skaffa. ”Har du tänkt skaffa barn?” Ibland med ett ”när” ännu där först... Jag ogillar både ”skaffa” och ”tänkt”... Låt helst bli att diskutera frågan, men hellre ”sku du vilja ha” än ”har tänkt skaffa”. Om man nu måst...? (Nej, man måst inte.) Barn får man (om man har lyckan att få) man skaffar inte. Och det är inte heller nåt man bara ”tänker”... Eller janå, tänka kan man kanske, men... Point alltså att barn är ingen självklarhet, och det är viktigt att minnas.

Just nu främst detdär med att vi ”skaffar” för sent. Annat händer före, och sen tar fertiliteten slut. Eller, åtminstone blir det krångligare. Och jaja, stämmer väl säkert att det går så för allt flera nu...? Men vi får inte som samhälle glömma allt det andra som också är infertilitet och barnlöshet. Vi får inte glömma att barnlöshet kommer i många olika former. Och att vi alla har rätt att få erkänsla i funderingarna kring vad som behöver göras för att underlätta för folk att ha barn. Finns många saker det kunde göras nånting åt i denhär debatten! Punkt.

Mer kring temat t.ex. i inlägget Funderingar kring Finlands barn.