Simpukka ligger, som ni säkert redan konstaterat, nära mitt hjärta. Har hunnit göra mycket inom föreningen från det att jag typ 2015-16 nåt tag börja vara med på kamratstödsträffar, och sedan allt mer engagera mej i föreningen. Först som deltagare i diverse verksamhet - lokala träffar och större träffar, grupp för kreativt skrivande m.m. Sen som dragare av grupp själv, som moderator för grupper på nätet, som intervjuad, översättare och skribent osv. Har inte själv ens koll på vad allt. Senaste året har jag suttit med i Simpukkas styrelse, och blev vald till årets frivilligarbetare. Det var verkligen en stor ära, gjorde mej jätteglad och rörd.
Och nu blev jag ombedd att fundera på att ställa upp i ordförandevalet. Minna, nuvarande ordförande, ställde tyvärr inte mer upp för återval, pga övrig arbetssituation. Och jag förstår henne, samtidigt som jag jätte gärna hade sett henne fortsätta. Minna har varit engagerad, kunnig och insatt, modig och stark, och otroligt empatisk, i sin roll som ordförande. Så det kändes som stora skor att stiga i, när jag fundera på om jag sku anamma uppmaningen.
Men framför allt fundera jag på tre saker; språk, kunnande och arbetsmängd. Jag är inte helt flytande på finska, föreningens huvudsakliga språk och styrelsens och de anställdas arbetsspråk, och det känns nog lite som ett stort steg att leda en förening på ett språk som inte är mitt... Kommentera om det åt ett par, som nog snarare tyckte att det är en fördel än en nackdel - Simpukka är ju tvåspråkigt, och kanske det tack vare en helt svenskspråkig ordförande (Minna är nu för all del sgs tvåspråkig) kan gå att få också Svenskfinland lite mer engagerat i föreningens verksamhet. Så, valde att strunta i egen språkosäkerhet.
Kunnande - det är i många sammanhang en av mina stötestenar. Otillräcklighetskänslan - kan jag nu verkligen tillräckligt för det här!? Litar inte riktigt på min egen förmåga, speciellt i nya sammanhang. Men konstatera att antagligen kan jag inte närapå allt, och det är mycket i den rollen som måst få ta tid att komma in i, men jag kan säkert tillräckligt... Dessutom har ju Simpukka ett otroligt duktigt gäng anställda, och jag har en hel styrelse som stöd, så jag är ju på inget sätt ensam i ansvaret och uppgiften, även om det slutgiltiga ansvaret i flera sammanhang är mitt. Valde att ta in, och sen åsidosätta, min känsla av otillräcklighet.
Och som tredje - arbetsmängd och tid. Den frågan var den enda jag sen på allvar vägde in, under dag två och tre i funderingarna. Framför allt eftersom jag har haft rätt mycket, har en utmattning i bakgrunden, och har en tendens att ha svårt att sätta gränser. Arbetsmängden hamna i den ena sidan på vågskålen, och meningsfullheten i den andra. Saker som känns meningsfulla och viktiga ger en energi, och jag fundera kring vilkendera vågskål jag trodde vägde tyngre; energin som försvinner av den arbetsinsats jag sätter in eller energin jag får av den meningsfullhet jag upplever. Meningsfullheten vann, och därmed var svaret ”ok!”.
Simpukka hade sitt höstmöte igår, och ordförandevalet hade två bra kandidater - ett helt nytt ansikte som kanske hade kommit med en frisk och totalt ny fläkt, och jag, som för de flesta var ett bekant ansikte, eller åtminstone namn. Jag är alltid lite dålig på att presentera mej själv och mina styrkor, men berätta ärligt om den jag är och det jag gjort i föreningen, vilket ju nog är en hel del. Märktes nog tydligt att ”insattheten” kändes viktig för dem som rösta, och jag är glad åt och rörd av att ha ett stort stöd, men också glad att den andra ordförandekandidaten sen valdes in i styrelsen. Hon har mycket att komma med!
Den nya styrelsen har överlag väldigt mångsidigt och djupt kunnande - med mycket olika former av. egen barnlöshetserfarenhet, men också erfarenhet från olika arbetsbakgrund... Social- och hälsovård, forskning, journalistik m.m. Det är superfint att ha ett så engagerat, insatt och kunnigt gäng med mej i styrelsen! Och förstås Simpukkas verksamhetsledare och annan personal, som verkligen är ett gäng diamanter på det här området - kunniga, engagerade och inkännande yrkesmänskor, och härliga människor! Blir nog bra dethär!
En av frågorna jag fick, och inte riktigt kände att jag kunde svara på igår, var vad jag tänker är tyngdpunkter, vad jag vill göra som ordförande. Jag svara något om att det viktigaste ur strategisynpunkt och för verksamheten just nu mest är implementering - Simpukka har haft många nya vinklar, nya projekt och utvecklingsområden de senaste åren, och nu är det tid att ge dem, och den långsiktiga verksamheten, tid att landa och slå rötter. Sen är det nog oerhört viktigt för mej - i detta sammanhang som i andra - att inkludering och delaktighet fungerar - att alla känner att Simpukka finns till för dem, är deras egen förening.
Ofrivillig barnlöshet är ett brett område med många undergrupper, och det är en utmaning att ge alla den erkänsla och det rum de behöver, men det är också något Simpukka arbetar enträget och förtjänstfullt med, och där jag hoppas jag kan dra mitt strå till stacken. Lyssna in och hitta sätt att inkludera och förenhetliga. I styrelsen - mellan styrelse och arbetstagare - och i föreningen i stort. Det är ingen ny ordförandeuppgift, men det är en jag gärna ger mycket rum. Det är en av de grundläggande principer jag lever med.
Jag fick också frågan om jag kommer att vara mer en synlig ordförande eller en som jobbar på det administrativa planet. Kunde inte svara på det i all hast - hade inte riktigt tänkt på nåt sånt och fick inte helt tag på frågan då. Tänker nu efteråt att administrativa är mindre av en styrka än uttrycksförmåga, så svaret lär väl nog vara att jag kanske mer får satsa på uttryck och synlighet än på administrativa delen. Vilket kanske också är bra då Simpukka nu satsar mer på att göra än på att utveckla. En stor det i att göra är dessutom samhällelig påverkan; att lyfta upp ofrivilligt barnlösas situation i samhället, och de frågor som behöver utvecklas där. Då är synlighet en oerhört viktig del i det. Så, håller nu ännu kvar det jag då svara; jag tror det måst hitta sina former ännu - men jag tänker och tror att synlighet och deltagande i påverkansarbetet kan behöva vara den tyngre biten. Och det är ju inte direkt någon ny roll för mej heller, men får nu ha den på ett nytt plan, som ordförande i föreningen.
Det är nog med lite nervositet jag anammar den nya rollen efter årsskiftet, men också med en stor portion iver, nyfikenhet och glädje... Och jag tror att jag genom den uppgiften får ut helt oerhört mycket, både lärdomar och meningsfullhet och nya fina sociala relationer. Jag hoppas att jag själv kan ge ens en bråkdel av vad jag kan få. Och jag hoppas att jag, liksom mina föregångare, kan vara ett stöd för framför allt verksamhetsledare Johanna men också för de andra Simpukka-anställda. För i första hand är det ju nog de som gör jobbet.
Simpukkas info om årsmötet och valet av ordförande och styrelse finns
här.
