Ge barnlöshetssorg tid

På tal om att tiden läker, att barnlösheten är mycket lättare att bära nu än för ett år sen, vill jag länka till ett inlägg från januari. Anna aikaa lapsettomuuden surulle. Har själv skrivit om det tidigare, och det är nåt vi i teorin vet. Att det behövs tid. Mycket tid... Vilken sorg det än gäller... I praktiken skickar vi ju ändå alldeles andra signaler till folk i olika sorgesituationer. Ofattbart och skrämmande nog. Tanken är väl ändå att tiden är det enda som läker. Att var och en behöver få all den tiden hen behöver. Att inga stora kriser går att komma ifrån eller komma över sådär bara. Det är viktigt att erkänna saknaden och att ge sorgen rum, anser terapeuten Arto Pietikäinen i artikeln. Man behöver möta och bearbeta sorgen. Aktivt. Ge sig rätt till sorgen. Och genom att ge den all den tid den behöver kan man gå vidare. Sen.

Efter ett års passivare väntan är barnlösheten nu mycket mindre smärtsam. Jag vet att jag kan leva ett gott liv också utan barn. Livet kan vara också mycket annat. Men det behövdes tid och arbete för att komma till det. Mycket tid... Barnlöshetssorgen behövde rum, behövde bearbetas. Nu med nytt skede, aktivare vård igen, så vet jag att den kan komma att behöva gås igenom pånytt, ifall det inte sku lyckas nu heller. Jag har ändå ett annat utgångsläge nu än senast. Jag har bearbetat det ett varv ren. Jag kan göra det igen, det vet jag... Fast - jag hoppas ju förstås innerligt, innerligt att jag ska slippa göra det... Att det ska lyckas. Äntligen. Att barnlöshetssorgen ska få bytas till barnlycka. Att den bara ska ha varit tillfällig, och livet (snart) får gå vidare med barn. Det återstår att se, i dethär sista vårdskedet. Ganska snart.