För ett år sen hade jag nyligen fått ett plus på test. Ett plus som sen inte fanns kvar mer när jag testa andra gången några dagar senare. Den 21:a ifjol. Kontrolltest den 22:a gjorde sen saken helt klar. Inget. Tidigt missfall eller kemisk graviditet. Har aldrig varit så fruktansvärt ledsen som då. Det var tungt. Ofattbart och olidligt. Länge.
I dagsläge är jag nu glad åt att årsdagen av det får ha en fokus på kommande försök, så att det är med hopp inför kommande jag noterar att den dagen är här nu. Tänk att det är ett år sen! Lång väntetid, så jo - länge sen. Men samtidigt ändå inte. Kan iaf konstatera på hur mycket bättre jag mår nu att en tid nog har gått. Tiden läker.
Foto Miika Rautiainen, för Simpukka-föreningens kampanj kring olika barnlöshetssituationer, Simpukka-veckan 2019
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar