Foto Miika Rautiainen, för Simpukka-föreningens kampanj kring olika barnlöshetssituationer, Simpukka-veckan 2019

söndag 7 februari 2016

Var samtalet på riktigt?

Eftersom jag får vänta lite, tydligen, mellan samtal med meddelande om donator och samtal kring klar plan så hinner jag också undra om det faktiskt var på riktigt. Ringde dom faktiskt? Visst gjorde dom ju? Tänk hur overkligt sånt kan kännas. Jo, jag vet att dom ringde. Ändå är det svårt att förstå. Inte ovant iochförsej, för har ju nog haft den känslan mellan varven genom hela projektet. Känsla av overklighet. Får nypa mej själv emellan. Påminna mej om att det nog faktiskt är sant. Dom ringde, en plan är under arbete just nu, och jag får bara ha tålamod i väntan på att den ska delges mej också. Samtalet var på riktigt, hur mycket min hjärna än inte hinner med, hur mycket jag än hinner oroa mej över att det inte var det. Ett snabbt samtal och en väntetid på det gör det svårt att hålla det fast förankrat i tankarna, tydligen. Men småningom går det vidare, blir mer och mer på riktigt. Snart, snart...?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar