Foto Miika Rautiainen, för Simpukka-föreningens kampanj kring olika barnlöshetssituationer, Simpukka-veckan 2019

fredag 26 februari 2016

Läkarbesöket avklarat

Efter en lång paus på nästan ett år steg jag här i veckan in på kliniken igen. Kändes hemvant. Har ju ändå varit där ett antal gånger ren. Också nervöst. Men det får väl också kallas hemvant det... Är ju ändå stora saker i görningen när man är där. Stora saker som kan hända, eller så inte. Beroende på.

Anyway, denhär gången bara en suunnittelukäynti, planering av kommande vård. Men därmed är jag ändå lite klokare igen. Och det är ju alltid trevligt. Ju mer man vet om vad som komma skall, desto lättare. Bättre att veta än att vänta i ovisshet. Speciellt tidtabeller och procedur är skönt att ha klart.

För det första kunde med ultra konstateras att allt ser ut som det ska. Skönt! Kan man ju inte heller vara hundra säker på liksom. Är ett år sen sist... Men jag har fortfarande en fungerande apparatur och allt ser ut som att en graviditet bör vara helt möjlig. Inga garantier, men är en förutsättning nog...

För det andra så fick planen tydligare form. Papper med instruktioner, karta med tabletter. Letrozol, närmare bestämt. Kommer att utökas med Pregnyl e.d. samt Lutinus. Men inte mer, vilket är trevligt, jämfört med om cellerna sku ha varit färska ist.f. frysta. Kommer verkligen lindrigare undan såhär!

Instruktionerna säger att ring när cykeln börjat, ta Letrozoltabletter cykeldag 2-6 och kom in på ett ultraljud under dag 8-10. Därefter ser vi mera sen. Ultraljudet meddelar sen exaktare tidtabeller framåt. Tanken är insättning av embryo mot slutet av cykeln, dvs troligen precis efter påsk, om allt går väl.

Och detdär om allt går väl... Det betyder om cellerna klarar att tinas upp, blir befruktade och växer sej vidare genom odlingen till femdagars-embryon (blastocyst), om cykeln tajmar nåtsånär väl där med påsken, om min kropp reagerar på Letrona som den ska. Om embryona klarar att tinas upp sen igen.

Det finns många om i en sånhär process. Oberoende i vilken form den görs. Att göra embryon och att få någon gravid är en knepig business, där man inte kan mer än försöka och hoppas. I slutändan finns ändå inget man kan göra för att vara säker på resultat. Inga garantier. Men försöka måst man ändå...

Så nu väntar jag. Först på ett samtal från kliniken (inom de kommande par veckorna) om hur celler och embryon har klarat sej. Dvs blir det nån rond eller inte. Sen på att cykeln ska börja (i rätt tid) så att själva försöksronden kommer igång (om det finns nå embryon, som sagt). Sen på hur det går...

Och det är ju verkligen detdär sen på hur det går som är den största frågan. Om det finns nåt embryo att föra in så är ju den ultimata frågan vad som händer med det sen... Om det tar fast eller inte, om det växer vidare eller inte. Gravid eller inte gravid. Spännande veckor på kommande med andra ord.

Spännande månader, om allt sku gå väl. Men det är bara att vänta och se, ett steg i taget.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar