Titta på strömmen av mänskor påväg för att tända ljus för nära och kära som inte längre finns. Tänkt sälla mej till dem senare, och tände ett ljus ren här hemma. Men har nu som vanligt en känsla av att all min saknad inte räknas. De som for - ja. En elev, en vän, mor- och farföräldrar... Men de som inte kom - de tänker jag på mest bara för mej själv. Tänker att många andra inte tycker den sorgen är stor nog bland den som gäller någon som ”faktiskt fanns”. Tänder ett ljus för dem ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar