Om livet efter försöken

Att stå i vägskälet och fundera på fortsätta eller sluta, kastas ut i livet utan barn för att alla möjligheter bara tog slut, eller stå inför valet att låta den längtan vara osv osv - det är ofta enormt tungt, skrämmande, hjärtskärande och svårt. Det betyder att inget hopp finns mer, eller att man vänder det hoppet ryggen, för att kunna fortsätta, för att kunna och orka leva. Och det har sina egna känslostormar, tunga situationer, fallgropar, bergochdalbanesvängar. Plockar här upp några inlägg kring liv efter försök, liv när insikten eller beslutet finns om att man fortsätter utan barn. Hoppas de kan ge också er någon tröst, några tips, någon lättnad på vägen vidare. För också bestående barnlöshet är väldigt ofta en tung väg att vandra...

Börjar med How to start a childfree life after infertility... Många fina tankar i den artikeln, även om jag själv har svårt att se att jag sku helhjärtat anamma titeln barnfri. Texten går först igenom lite vad barnlös/barnfri handlar om, och vad det kan ingå för alternativ och tankar i fasen ”efter infertilitet”. Slutdelarna ger mej mest, t.ex. funderingar kring var man kan hitta sin ”enough point” och hur olika det är för alla, vilka känslor som kan dyka upp (lättnad men också sorg, bl.a.) och tankar kring sånt som kan hjälpa i att hitta nya vägar i livet. Här nämns t.ex. att ge det tid, att hitta stöd, att skriva, men också t.ex. att ge sig lov att också vara glad och njuta;

”It really is okay to be happy. Sometimes, people feel it’s a betrayal of their loss to be happy childfree after infertility. They (mistakenly) believe that to enjoy their life without children implies they didn’t want them as much as they did. You can simultaneously enjoy your childfree life and mourn the life you once imagined. Both can be true.”

Nästa text har titeln How to be childless and happy in 10.000 easy steps, och jag älskar både titeln och texten! För att de tydligt visar att det är möjligt, men också tydligt signalerar att det inte går alldeles enkelt. Det finns inga klara och universella svar på hur, eller på hur länge, det senare dessutom antagligen i nån mån för alltid, eftersom sorgen ofta dyker upp genom livet på olika sätt. Och även om man till stora delar är ok (at peace) med situationen så finns det stunder när känslan är annan. Också i den här texten finns några tankar om vad som hjälper - bl.a. skrivande.

Childlessness and childfree after infertility plockar också upp en del frågor kring liv efter, ur olika synvinklar och olika personers erfarenheter. Flera CNBC (childless not by choice) -aktiva finns med här. Gillar t.ex. Justines tankar om små steg av self love och self care, som småningom blir allt större, ger allt mer rum för bättre mående, och Brandis tankar om att fokusera på det som är positivt med situationen.

Texten Can you get over not having children when you really wanted children? ställer i mina ögon en lite dum fråga - delvis för att orden get over känns fel, och delvis för att det är klart man kommer vidare och kommer underfund med, på nåt sätt. Samtidigt vet jag att det för många inte alls är så självklart, och inte heller för mej själv ibland. Det är faktiskt ingen självklarhet att man hittar annan mening, lär sej leva med ett liv där barnen inte kom. Bitterhet och tomhet kan sitta i, hårt, och fylla en stor del av ens liv och vardag.

Så visst, en rätt viktig fråga ändå. Och texten tar också upp det - att det inte är enkelt, inte är något som bara händer, eller som kanske någonsin händer helt... När dessutom, som också tydligt visas i inlägget, omvärlden ännu så tydligt lyfter upp kvinnans roll och värde som kopplat till att ha barn, att ha burit barn och fött barn, gör det inte saken lättare. Och eftersom en viktig aspekt i att hitta fotfäste och ny mening är att gå igenom sorgen - att få sörja - är det ytterligare ett snäpp knepigare i samhället att kunna göra det, eftersom sorg överlag inte är nåt vi öppet visar, och barnlöshet som sorg inte ännu är accepterad i vårt samhälle. Vem lyssnar alltså på din sorg, så du kan hitta vägen i den?

Being childless is painful listar 9 copingstrategier vid t.ex. morsdag och dylikt, och sådant som också kan användas i att hitta vägar vidare, vägar mot annat. Här finns också med att skriva, att hitta stöd bland andra barnlösa, att ge sina känslor rum - men som andra faktorer t.ex. att göra en ”vision board” - fokusera på vad man vill ha med i sitt liv och sin framtid, sina värderingar, sånt man är tacksam för...

Som sista (finns säkert mer, men här nu några jag stött på) ett pod-avsnitt med Jody Day (Gateway Women) med titel Rediscovering joy after infertility. Lite av samma tankar som i ovanstående inlägg, men också en del annat. Och Jody uttrycker det väldigt bra!

All in all vill jag själv konstatera att det går att hitta glädje, mening, livsinnehåll, värde osv också i ett liv som fortsätter utan barn trots barnlängtan och försök... Det är inte lätt, men går. Ibland tappar man det ur sikte, ramlar ner i tomheten, sorgen, meningslösheten och värdelösheten igen - men med tiden blir det (hoppas jag åtminstone) allt lättare att hitta fotfästet efteråt igen. Åtminstone kan jag med emfas säga att också vi är lika värda som människor, också våra liv har mening. Sen söker jag däremellan efter dem igen. Bergochdalbanan fortsätter, men that’s life I guess.