Denna gång i boken Vad som helst är möjligt. (Man opponerar ju sej nog en hel del över titeln i barnlöshetssammanhang...) Anyway - hicka till och stanna upp lite när jag kom till nedanstående replikväxling;
Efter en lång tystnad sa Karen-Lucie:
”Jag är ledsen att du aldrig fick några barn, Yvie, jag vet att du så gärna ville ha barn.”
”Tja”, sa Yvonne. ”Du vet.”
”Du skulle ha blivit en bra mamma, det vet jag.”
Yvonne såg på sin väninna. ”Det är livet. Det är bara det förbaskade livet.”
Ack ja. Det är bara det förbaskade livet. Och ändå ibland så tungt att godta och att bära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar