Vad får en att mörda ett barn?!

Det finns saker i världen som är så emot alla etiska tankar och känslor av rättvisa att det är nästan omöjligt att förstå och greppa dem. Idag fick vi ett sådant dilemma att förfasas över. Vad får en mänska att mörda ett barn?!? Sitt eget, dessutom... En treåring... Oskyldig, liten, utan möjlighet att försvara sej. Det känns så fruktansvärt, fruktansvärt fel. Så totalt emot allt som världen borde vara. Ändå finns också detta i vår värld. Att en pappa kan knivhugga sitt barn. Skrämmande, och såå obeskrivbart ledsamt. En mamma, och andra anhöriga, saknar nu en treåring, och en pappa får för alltid leva med vad han har gjort. Visst vet också jag att våld mot barn ju finns, mycket mer än man vill veta, på andra håll i världen framför allt, men också här. Hur fel det än känns, så är det tyvärr inget världen förskonas från. Men idag var det så synligt, så rått, så definitivt... Våldet tog ett liv. Ett liv som bara hunnit finnas i tre år. Och i vårt normalt (utåt sett) trygga land känns det så helt totalt ofattbart. Ett hjärta fullt av bottenlöshet här just nu, med en tanke till dem som förlorat en familjemedlem. Något som inte borde få ske, inte i den åldern och inte på detta sätt. Fruktansvärt. Så totalt, totalt fel.

Jag blev presenterad för tanken och känslan att vissa får inga barn och andra kan ta livet av sitt. Och jag förstår att den känslan kan finnas. Jag vill absolut inte racka ner på någon som känner så. Men själv kan jag inte tänka på det sättet här. Det är en såå fruktansvärd tragedi i sej att en pappa tar livet av sin treåring att jag helt enkelt inte kan relatera det till barnlöshetsfrågan eller till mej. Det går bara inte för min del i dethär nu. Jag bara slås av det fruktansvärt skrämmande och ledsamma. Inte heller har jag nu alls velat delta i några spekulationer kring vad orsakerna kan vara, eller vad som kan få en mänska att göra så... Frågan finns i hjärtat, och hjärnan försöker förstå, men det är inte mitt jobb och det hjälper ingen att jag spekulerar. Det är för all del en mänsklig funktion att försöka bringa ordning i det som känns såå kaotiskt och emot allt vett, så visst undrar också jag, men att spekulera utan info hjälper ingen. Något finns garanterat bakom, men det kan vara många saker, och tragedin är ett faktum - och fruktansvärt tragisk - vad det sen än handlar om. Jag behöver egentligen inte ens veta. Det hemska har hänt, det kan vi inte komma ifrån. Fastän vi vill.

Är lite rädd bara för att denna, liksom en del tidigare tragedier, kan få folk att svänga sej mot varandra, och mot olika kategorier av ”stämplade” grupper... Han måst vara psykiskt sjuk, han är säkert inte finländsk, han är inte som vi andra. Och hur mycket vi än vill skylla ifrån oss, och kan ha rätt i en del saker, så kan vi inte dra slutsatser som drar många över samma kam, eller utesluter oss själva. För fast vi alla sku säga att vi aldrig sku, så kan ju ingen av oss påstå att med andra ingredienser än de vi har varit lyckligt lottade att få så skulle vi inte kunna hamna i en liknande sits. Inte just den, kanske, men vi ska inte sätta oss på alltför höga hästar heller... Ofattbart ja, och de flesta av oss kan vara rätt hundra procent säkra på att vi aldrig sku kunna knivhugga ett barn, men i slutändan så gör vi alla en hel del saker som inte går ihop helt med vår etik, och gränsen till att gå utför är sist och slutligen rätt glidande. Och det är kanske en del av varför sånthär är så skrämmande. För vad är det som kan få en pappa att göra såhär mot sitt barn...? Så totalt naturvidrigt. Och ändå finns det aspekter som kan leda till just det. Detta är inte första, inte sista. Tyvärr.

I slutändan så kommer vi tillbaka till det allra största i detta... Ett liv som inte längre finns. En treåring. I relation till det känns så mycket annat i livet meningslöst och oviktigt. En som fanns igår finns inte mera. Och eftersom det var en treåring, och för att det gick till på det sättet, så kryper det på nåt sätt in i tankar och känsla, även om man inte har nån större koppling till saken i sej annars. Så hur är det inte då för dem som faktiskt berörs...? Fruktansvärt att ens lite försöka föreställa sej. Styrka till dem som behöver den...