Denhär veckan är det Simpukka-viikko. I väntan på Lapsettomien lauantai på lördag. Som instiftades för att uppmärksamma att alla inte är föräldrar. Att barn inte är självklart. För att ge tröst åt dem som känner att morsdag, och tiden innan den, är en av de tyngsta under året. För när något uppmärsammas allra mest blir den egna saknaden allra störst.
Under veckan kommer jag att dela en del av de texter/artiklar/bloggar som veckans tema ger upphov i, och som dyker upp i mitt sociala flöde via t.ex. Simpukka-föreningen. Och jag kommer också att se tillbaka på och granska min egen barnlöshetsresa lite, med ett tema per dag. Ett steg i taget, fram till dagens läge. Idag är temat längtan...
Längtan var inledningen på resan. Eller snarare anledningen till den. Längtan efter barn. Och önskan om att få bli mamma. Det var nog en viss rannsakan associerad med att tillåta den längtan att finnas, och att realiseras, men den var ju ändå själva orsaken till resan, och gnistan som över huvud taget fick den att dyka upp i tankarna. Utan längtan ingen resa.
Längtan efter barn är en stark känsla. En enorm drivkraft. En av de största önskningarna. Då när den finns. Alla har inte den drivkraften, och det är ju fullständigt okej. Men när den finns tar den lätt över. Blir väldigt viktig. Och någonstans i tvivlen och funderingarna insåg jag småningom att jag måst ta den på allvar. Lyssna på den på riktigt. Nåt annat går inte.
Och så kom det sig att en längtan satte igång en resa...
Dagens länkar;
Kolumn, Piinaavia päiviä
Yle om endo & fertilitetsvård
Simpukka, attityder & medvetenhet
Foto Miika Rautiainen, för Simpukka-föreningens kampanj kring olika barnlöshetssituationer, Simpukka-veckan 2019
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar