Med hjärtat fullt av hopp och glädje, men också nervositet i maggropen, seglade jag in i fertilitetsvårdens värld. Och tänkte att snart, snart... Hoppades. Och blev besviken. Hoppades igen. Bara för att åter ställas inför besvikelser.
Småningom blev besvikelserna förtvivlan. Oro över att jag kanske aldrig skulle få uppleva vad jag så innerligt längtade efter och hoppades på. Hoppet steg nog varje gång upp igen, hur påtrampat det än blev. Gång på gång.
Men vartefter naggade förtvivlan det i kanten allt mera. Hoppet blev aldrig riktigt sig självt igen. Förtvivlan naggade också mej i kanterna allt mera. Gjorde mej tunn, genomskinlig, bräcklig, skör... Och förtvivlad. Ack så förtvivlad.
I huvudet snurrade oron - tänk om jag aldrig...? Vad gör jag då!?
Dagens länkar;
Om att hållas ihop trots barnlöshet
Simpukkas videon med barnlöshetstema
Foto Miika Rautiainen, för Simpukka-föreningens kampanj kring olika barnlöshetssituationer, Simpukka-veckan 2019
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar