Lapsettomien lauantai, igen

Igen har ett år gått, och jag får/måst uppmärksamma de barnlösas dag i år igen... Det ser starkt ut som att det är lapsettomien lauantai jag får "fira" som min dag i fortsättningen, inte morsdag. Tyvärr, men jag kan leva också med det, som vi har sett under veckan... Från de föregående par de barnlösas dag jag har varit medveten om och uppmärksammat så har känslan svängt väldigt mycket. Och bra så! Jag är på ett helt annat ställe nu än för ett år sen, eller två, eller tre. Och jag är innerligt tacksam över det. Verkligen!!

För två år sen skrev jag att "Känslan är faktiskt mest tacksamhet idag... Vemodet finns där, men också glädjen över att min resa har en fortsättning." Jag fixa då en liten egen ceremoni för att släppa en del av sorgen över ett mycket tidigt missfall lite tidigare under året. Och jag såg framåt, nya möjligheter. "Jag är ledsen att det inte har lyckats, att jag firar de barnlösas dag istället för morsdag, men jag känner att jag kan leva ändå. Jag kan hoppas ändå."

För ett år sen innehåller blogginlägget bl.a. orden "Än "firar" jag min dag idag, inte imorgon. I hoppet om att sen någon dag få byta. Helst så fort som möjligt, men bättre sent än aldrig. Eller? För i nåt skede tar nog orken att hoppas slut, tar möjligheterna slut, och senast då blir endera dagen permanent. Får hoppas det före det har visat sej att det är morsdag jag i fortsättningen får fira. Men det finns ju inga garantier. Bara hoppet finns kvar. Ännu." Också då ett missfall strax innan, i vecka sju, konstaterat under tidiga ultran, och jag var ännu inte färdig att ta farväl och släppa sorgen. Men gjorde det nog, sen. Och hoppades ännu, lite.

I år fira jag faktiskt stort. Och hade en bra dag! Jag var på Simpukkas brunsch, tillsammans med ett gäng andra ofrivilligt barnlösa, i olika situation. Många som jag på olika sätt har lärt känna under vägens gång. Och det kändes fint! Det var en gemenskap som var konstruktiv och uppbyggande. Samtidigt kunde jag konstatera att jag har ett helt annat förhållningssätt till den gemenskapen nu. På ett bra sätt. Jag är, som sagt, på ett helt annat ställe nu. Och jag har det bra. Jag har min dag idag, men det är okej. Och det går att fira lapsettomien lauantai! Ofattbart, men sant... Det var en riktigt, riktigt bra dag idag. Glad över det!

Ren nu, eller just nu, kan jag säga att det är helt ok också att vara barnlös.

Dagens länkar;
Pauliinas berättelse om missfall & barnlöshet
Tidigare barnlöshets-inlägg på Lujasti lempeä
Barnlöshets-tema i Lapin kansa & Pääsky-lehti
Inlägg på Helmiä-blogi om att bemöta barnlösa
Bloggen Vitun syöpä om Lapsettomien lauantai
Riikkas berättelse om fertilitetsvård och graviditet
Maaseudun tulevaisuus om nya fotoboken Odotus
Många inlägg idag... Och det tycker jag är jättefint!!