När längtan fick vingar och gavs tillåtelse att flyga dök hoppet upp... Den enorma glädjen i att jag kanske snart sku vara mamma... Tror jag aldrig varit så lycklig som då, när jag hade gett mej tillåtelse att ta in längtan, och gett den tillåtelse att leda till handling. Längtan ledde till beslut, som gav hopp. Och hela jag fylldes av glädje över att det hoppet fanns.
Hoppet betydde i mitt fall fertilitetsvård, och ivern var stor att den skulle ge min längtan fysisk form. Genom att vården kom igång fanns möjligheten att barnet skulle bli till. Hopp. Och glädje. Tänk, jag kunde snart bli mamma! Snart kunde längtan realiseras. Jag trodde på det. Jag hoppades. Innerligt. Med tillförsikt och glädje. Hoppet fyllde hela mej.
Men resan ville nånting annat. Gick in på en helt annan väg...
Dagens länkar;
Händelser under Simpukkaviikko
Happy Mama inlägg på Helmiä-blogi
Om att få välja sin väg, på Helmiä-blogi
Foto Miika Rautiainen, för Simpukka-föreningens kampanj kring olika barnlöshetssituationer, Simpukka-veckan 2019
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar