Och vad tänka om detta då...?

Alltså sorry mängden inlägg... Vet inte var tusan allt kommer ifrån just nu. Men, Simpukka dela en novell som får mej att verkligen fundera... Den finns på Pieni novelliblogi, har titeln Isän enkeli, och tema barnlöshet. Skriven ur det ofödda barnets synvinkel. Och, det jag blir ledsen och fundersam över är ju inte det att barnet inte får komma, utan att det uttrycks att hade dom bara orkat en gång till... Säkert hjälper det ju den som skrev det att tänka så. Mej gjorde det bara lite smått irriterad. För det är ju det som folk anser - att man nu ska fortsätta försöka bara, och orka hoppas på mirakel. En månad till, en omgång till, ännu nästa försök. Och det är ju tamejtusan tyvärr inte så det funkkar alla gånger! Att läsa att om dom nu bara hade orkat ännu en gång, det känns på nåt sätt som att vad f*n? Och suck. Men andra kan ju ha en helt annan reaktion på denhär texten förstås. Dethär var nu min. På nå sätt känns det liksom rätt otrevligt med sånthär som eldar under uppfattningen att om man bara orkar hoppas och fortsätta så kommer ju barnet till slut, när det är rätt tid för det. Nästa gång...