Hur ska man kunna tro...?

En intressant blandning av att leva som normalt och stora delar av dagarna inte alls tänka på saken, och nog ändå konstant mellan varven ha det i bakhuvet. Att nånting kanske kan hända...? Att ett embryo sattes in, och kanske...? Den ofattbara realiteten påminner om sej själv stup i kvarten. Men hur ska man kunna tro!? Trots illamåendet, som kvarstår, speciellt på morgnarna. Och trots att faktiskt nog också boobsen nu lite smått säger att nåt känns... Men, det kan ju också vara annalkande mens, för nu efter avbrutna graviditeten har de lite ömmat innan mensen nog. Inte riktigt såhär ändå. Och vågar oberoende inte tro att det kan ha lyckats. Hur sku man kunna det?? En hel dag kvar imorgon, och sen testdags på tisdag morgon. Fundera lite om jag sku ha testa ren nu idag, för att inte behöva ta besvikelse och sånt sen på tisdag innan jobb och andra uppgifter, men valde ändå att låta bli. Vill inte veta om inte... Vill inte se ett negativt svar. Och räknar trots allt med att det är det som dyker upp. Men hoppas... Hur ska man kunna tro...? Ännu efter alla bakslag. För svårt.