Ett litet bokslut för året 2019

Egentligen är jag ingen ”fan” av nystarter vid nyår - inget ändrar ju egentligen för att en ny siffra dyker upp i vår tideräkning, men samtidigt är det väl ett så bra tillfälle som något att reflektera lite över situationer och riktningar. Så, kommer ett litet bokslutsinlägg iallafall...

Om vi börjar med jobb; första delen av året var mer administrativt inriktat, mycket givande det med, men en roll som jag inte till hundra procent var bekväm med. Framför allt för den större ensamheten i den. Sen från hösten är jag tillbaka i egen tjänst igen, mer socialt och samspelsinriktat. Det är inte en roll utan utmaningar - vilket jobb är nu det, men det är ett jobb jag till stora delar trivs med. Och som känns mycket meningsfullt. För all del rejäla portioner otillräcklighetskänslor också, men försöker hantera det... Så gott jag kan.

Studiefronten innehöll en icke-framgångsrik ansökan till psykologistudier (jäkla statistik...), en avslutad skolvälmående-utbildning, en avslutad helhet kring utveckling av utbildnings-ledarskap och en påbörjad helhet kring anordnande av stöd för lärande. En hel del på gång på den fronten alltså... Eviga studeranden med många järn i elden, på många sätt. Men det är ju så intressant och givande! Fast jag däremellan säger att aldrig mera... Håller mej aldrig till det sen ändå. Undrar om jag nånsin känner mej ”tillräckligt färdig”?

Barnlöshet har funnits med på många hörn, både som egna känslor och funderingar och som engagemang... Blev i början av året förärad utmärkelsen Simpukan helmi (för någon som gjort något för de ofrivilligt barnlösa, i korthet), fick i slutet av året titeln årets frivilliga inom föreningen, och sen blev jag ännu vald till ordförande för nästa år. Är glad och stolt över att de insatser jag varit med i i föreningen, och det jag valt att dela av min egen berättelse, har upplevts som givande och viktiga. Och glad att fortsätta jobbet.

De egna känslorna kring barnlösheten, och livet i övrigt, har fortsatt pendla. Starta året mitt i en utmattningsdepression, som jag sen har kravlat mej upp ur, med varierande framgång. Periodvis har det varit tyngre igen, under hösten ett tag t.ex, men jag tänker och tror att det är påväg åt det bättre hållet. Jobbar på det åtminstone. Och just nu känns mycket i mitt liv gott och meningsfullt, även om också sorgen och tomheten, och delvis också känslor av meningslöshet, dyker upp ibland. Som ni säkert märkt om ni följt med ett tag...

På tyngre fronten också en vän som dog... Det har hela hösten sen dess känts overkligt - jag tittar ofta upp mot hennes fönster, skickar en tanke från min våning till hennes när jag är inne - och inser att hon inte längre är där alls. Det är tomt och ledsamt när någon viktig och nära person inte längre finns där. Men är tacksam över alla er som finns! Som lyssnar, som möter, som vågar berätta. Jag har, också i år, haft fina medmänskor som stöd, fått dela djupa berättelser, fått möta folk på riktigt. Och det ger massor. Tack för att ni finns!

Och visst har det varit mycket annat också... En innerligt skön sommar på landet (som vanligt, men med mindre vemod i år än under de tyngre åren...). En rolig Oslo-resa. En massa intressanta seminarier, heldagsmöten och sånt. Ett vikariat jag hade kunnat få men valde att inte ta. Och antagligen sånt jag inte kommer på just nu. Som alltid både goda och dåliga sidor, både tungt och krävande och fint och givande. Just nu klarar jag av att låta goda sidor, tacksamhet och meningsfullhet få mer plats. För stunden. Skönt så.

2020 då? Tja - arbetsmässigt en flytt, nytt ställe - med massa förberedelser för oss alla. En del funderingar kring vilka arbetsroller som fortsätter, och hur, från hösten... Studiemässigt åtminstone ett par förberedande kurser för terapeutstudier, möjligen också inledande av de studierna, om jag får. På Simpukka-fronten ordförandeskap, och mer av nuvarande övrigt frivilligarbete. Och också i övrigt kring barnlöshet i tankarna lite mer synlighets- och påverkansarbete. Få se hur och vad det blir... Återkommer till det senare...

Ser just nu med tillförsikt framåt. Tänker att livet är gott, att framtiden kan föra med sej allt möjligt givande och fint och meningsfullt. En dag i taget och den som lever får se... Gör vad jag kan åt det jag kan påverka iallafall, och jobbar för att uppnå det som är viktigt. Mer kan man nu sen kanske inte. Glad åt att, just nu, kunna se mitt liv och min framtid som fina, meningsfulla och ljusa. Den känslan är inte alltid alldeles självklar precis...

Önskar er alla fina sista dagar av 2019, och ett gott nytt år 2020!