”Barn eller inte barn”-inlägg

I Hbl (Hufvudstadsbladet) en impuls med tema barn (tyvärr bakom betalmur så länkar inte), och har lite kommentarer på det... I många aspekter en bra kolumn, tyckte jag, men också någon inte helt ok mening...

Ett barn är fött, har Adrian Perera rubricerat sin impuls. Advent och jul är i mångt och mycket väntan på barnet, och därmed åtminstone för mej en delvis rätt vemodig och knepig högtid. Ser lite likadant ut för Perera, på nåt plan, såg det ut som i åtminstone rubriken. Han kopplar till det stora antalet opinionstexter kring barn under det senaste året - något som ju många andra barnlösa (frivilligt eller ofrivilligt) också reagerat på. Oftast med sorg, ilska, frustration, irritation o.d. Barn”skaffande”, miljö, nativitet osv - åsikter i en mängd olika sammanhang och åt flera olika håll. Utan att vi egentligen borde uttrycka nåt alls.

En av de viktiga poängerna Perera lyfter fram är att det finns många olika aspekter som påverkar och inverkar i barnfrågor; arbete, familjetrygghet, utbildning osv osv. Men det han främst tar fram är vår syn på kvinnan - som fortfarande i viss mån anses behöva bära, föda och uppfostra barn, lite ”för allmänhetens bästa”. Att vi anser att vi har någon som helst rätt att diktera eller ha åsikt om nåt sånt gällande andra är alldeles förkastligt i dagens värld. Var och en ska ha rätt att bestämma om sådant själv. Och sen måst vi nog för ofrivilligt barnlösas del komma ifrån synen på barnlösa som mindre värda, mindre dugliga som kvinnor osv - vilket nog ofta syns eller känns i diskussioner och debatter ännu.

Sen kommenterar Perera mycket förtjänstfullt att ”Frågan om barn ska inte ställas ’varför’ eller ’varför inte’. Den ska inte ställas över huvud taget.” Det är nog en aspekt vi verkligen behöver vi bättre på i vårt samhälle - att inte utgå från barn som någon norm, inte fråga om folks barn och barnplaner, inte ifrågasätta folks tankar kring barn osv. Vi anser ännu att det är ett neutralt samtalsämne - men det visar ju själva opinionsdebatten att det inte är. För att inte tala om alla de känslor som frågan kan åstadkomma hos alla oss ofrivilligt barnlösa. Så vi måst småningom lära oss att vi inte ska ställa några frågor, inte komma med några åsikter, när det kommer till barn, till att ha dem eller inte ha dem.

Slutet av kolumnen drar tyvärr ner betyget lite. Där frågar sej Perera nämligen om det ”är värt att bli vuxen utan barn”, och konstaterar att han inte har nåt svar på det. Inte hundra på vad han riktigt menar här, men om han menar som det står känns den meningen ju nog rätt fräck och oförstående... För naturligtvis är det värt att bli vuxen utan barn - även om det för den ofrivilligt barnlösa kan kännas annorlunda ibland. Får kämpa mellan varven för att hitta var meningen och värdet i livet är, men det finns alldeles självklart ett sådant, för oss alla, oberoende. Människolivet är alldeles självklart totalt lika värt, barn eller inte.