Ett fullvärdigt liv också utan barn

Beställde för närmare ett år sen en bok kring att lära sig leva med bestående barnlöshet, med titeln Living the life unexpected - A meaningful and fulfilling future without children. Boken var inte så aktuell för mej i det skedet mera, jag borde snarare ha läst den tidigare, så har läst slut den först nu. Mycket kan kanske vara till hjälp för andra fast jag inte kände att det behövdes eller kändes rätt för mej, så vill inte säga att boken inte är värd att läsa - men jag har redan insett att ett liv utan barn är alldeles bra det också, och att mitt värde absolut inte är lägre fast jag inte fick barn, så det mesta var rätt så självklart, kände jag mest. En del citat vill jag ändå ta upp, för visst fanns där saker jag också kan relatera till.

”Behind every woman without children is a story, often many stories woven together into a complex pattern of pain and disappointment.” Vill nu här göra en ändring och ta bort every. Den frivilligt barnlösa känner knappast smärta och besvikelse över frånvaron av barn. Men för oss ofrivilligt barnlösa, vilka storyn som än finns bakom, så är nog sorgen, smärtan och besvikelserna ett gemensamt tema. Och en av orsakerna till att dethär påpekas i boken är att vi borde öka förståelsen för att dethär med barn inte är ’sådär bara’, och att de tunga saker folk bär på borde visas mer respekt.

”Amongst the wreckage of my life I saw the beginnings of a new kind of hope.” Det var en orsak till att jag stängde dörren om ”barnprojektet”. Hela saken börja vara så fruktansvärt tung, och nånstans växte nåt annat starkare. Möjligheten till ett bra liv utan barn. Annat hopp, annat liv. Inte vad jag hade hoppats - men bra ändå. Och det kändes, och känns, nästan som en lättnad, efter allt det tunga som hade dragit ner mej, mer och mer, under åren i fertilitetsvården. Mitt hopp för den, för barnet, var slut, men annat hopp börja växa starkare och ta över. Hopp om ett liv där jag får må bra.

”You never ’get over’ childlessness, but it is possible to heal around it. ... It’s a part of me now, thought it will always be a tender spot.” Och dethär kan vi tror jag inte påpeka nog. Att barnlöshet ju alltid kommer att finnas där. Vi kommer inte ifrån att jag inte har barn. Och det är ledsamt emellan. Men jag kan leva med det. Helas runt det, och verka ur det. Ibland utan nåt problem, ibland med ett stråk av saknad och vemod, ibland med styng av regelrätt sorg. Inte över det, men okej med det. Elämä on... Fast det är ledsamt ibland. ”Grief is not about getting over a loss, but about healing around it until that loss is integrated into our new identity.”

”There are moments when something touches the scar on my heart, and it can feel like all the air in my chest is suddenly gone. However, having done my grief work, such moments still hurt but, at a deeper level, I understand that I’m ok and that I can handle it.” Ja, dethär rör sej nu om samma saker som föregående punkt. Även om jag är okej så finns stunderna när något väcker sorgen, och jag är där i alltihop igen. Oftast en kort stund numera, men det kan vara ack så starkt iallafall. Och lämnar nog ofta ett vemod efter sej ett tag.

”Acceptance is about coming to terms with our destiny and making peace with it. It doesn’t mean we like it, or that we think it’s fair. It just is what it is.” Sant, hur vi än kanske vill annat. Det är bara vad det är. Fast jag inte gillar det, fast det inte är ’rättvist’, och fast jag hade önskat mej nåt helt annat, så är det ju vad det är. Och jag är tacksam över att jag kan acceptera att det är så, och faktiskt kan ta det med ro. Mitt liv fick dehär pusselbitarna istället för dem jag hoppats på, och då måst jag bygga nåt annat. Det är bara så det är. Ibland ledsamt, och det får det ju vara, men jag kan acceptera att det är så.

”Sometimes I feel like a fish out of water. I am neither clearly straightforwardly childfree or clearly straightforwardly childless, but I do suspect this is not uncommon. At this point whatever I was or am is not so important anymore because I am happy to be where I am and it doesn’t really matter whether it’s ’less’ or ’free’.” Och intressant nog så kan jag helt relatera till detdär också, fast min bakgrund ju är flera år av fertilitetsvård och verkligen en stark önskan att få barn - och därmed helt klart barnlöshet mer än barnfrihet. Och ändå kan frihetsaspekten också finnas där i känslan. Och framför allt så spelar det egentligen inte så stor roll numera. Jag definieras inte av frånvaron av barn. Visst påverkar barnlösheten mej, på flera sätt, men inte enbart negativt. Så det är liksom ibland en icke-fråga, ibland en barnlöshet och ibland barnfrihet.

”When we are ready, we can create our life around something that makes us feel alive in the way we were convinced only having a child could.” Nå nu tror jag att jag aldrig har tänkt att bara ett barn kan ge mej känslan av att vara levande iochförsej, men visst har det krävt en hel del att komma från bilden av moderskapet och barnet till en bild av ett gott liv utan barn. Det tog sin tid, och sitt jobb. Det är inget man kommer till sådär bara. Och framför allt - när vi är redo. Jag tror inte att vi kan kräva den insikten eller inställningen av någon innan hen är färdig för den. Det betyder inte att vi måst släppa sorgen - den finns säkert alltid där - men trots den kan livet utan barn få ett gott innehåll.

”Childlessness is not the end of our story. It’s the start of a new way of life - the life unexpected. There’s no reason why our new lives can’t be meaningful and fulfilling - and whatever that is will be unique to each of us.”

Mer om boken och annat kring bestående barnlöshet på gateway-women.com.
En annan webbsida med likande teman och stödfunktioner är thedovecote.org.