Nånting om vikten av goda vänner

Tänker denna vändag att mina vänskapsrelationer fått en mindre framträdande roll för tillfället. Jag har inte träffat vänner lika ofta, och inte haft lika djupa diskussioner. Främst för att mitt eget behov just nu är mindre än det har varit de senast åren. Jag har haft ett väldigt stort behov av stöd och samtal, och många härliga vänner har svarat på det. Är evinnerligt tacksam för det! Och hoppas innerligt att alla ni samtidigt också fått något tillbaka. För det viktigaste för mej är att vänskap är ömsesidigt. Gemenskap. Både ge och ta... Och om en får mera en gång så balanserar det upp sej senare. Ömsesidighet...

Insikten om att vänskapssidan inte fått så starkt fokus just nu gör mej lite nedslagen. Iofs är det realiteter i livet att saker går i perioder, men vänner är ju ändå verkligen en enormt viktig aspekt i livet... Ger därför mej själv en liten uppsträckning över det, och försöker bättra mej. Vänner är syre, livskraft, en verkligt viktig källa till styrka och livsglädje... Djupa och öppna diskussioner ger mej massor, och jag tänker att jag absolut behöver vara noga med att ge det tid och möjlighet. Jag lever och mår inte bra hemskt länge utan sådana vänkontakter. Vänner är livets salt, och allt detdär... Och det är oersättligt viktigt.

Så denna vändag skickar jag igen ett enormt TACK till alla er härliga som funnits och finns där... Som lyssnar, som öppnar upp sina egna berättelser, som ger stöd, och som låter mig stöda. Jag uppskattar och värderar det enormt högt! Och hoppas att jag får hålla er med på färden ännu. För att få följa er väg lika mycket som att ha er med på min. Att få finnas som stöd lika mycket som, om inte mer än, att få stöd själv. Att glädjas och sörja tillsammans, mötas i djupa diskussioner om allt det viktigaste i livet. Det som på riktigt betyder nåt. Medmänniska till medmänniska, vän till vän. Livsviktigt och nödvändigt.

- Friends are the flowers in the garden of life. -