Små glädjeämnen, del 3...

Om man nu sen kan kalla det glädjeämne... Åtminstone här nu ett tag efter avslutat vårdkapitel kändes/känns det jätteskönt att lite få sluta bry sej! Att inte behöva vara så noga. Med vad man stoppar i sej, kletar på sej, utsätter sej för... Att inte nödvändigtvis i allra högsta grad välja ekologiskt, inte rata det mesta ohälsosamma, inte vara viktig med regelbundenhet och tillräcklighet/måttlighet... Finns massor i denhär kategorin... Första tanken var att jag nu inte mera behöver tvinga mej till att äta tillräckligt! Kan nu skippa morgonmål eftersom jag inte trivs med att äta på morgon. Kan låta bli att vara noga med inte för långa pauser i matsammanhang. Får släppa lite på betoningen där. Så ett tag åt jag igen mindre. Väl medveten att man inte kan fortsätta hur länge som helst med det. Men rätt snabbt svängde fokus till tanken om att jag ju kan strunta lite i hälsosamhetsaspekten. Och introducerade igen chips t.ex, något som jag ytterst sällan ätit de senaste åren. Godis har jag nog ätit, men inte så speciellt mycket. Och inte är jag nu totalt måttlös nu heller, men märker av att jag ökat mängden... Därmed oklart om jag kan kalla det glädjeämne. För självklart tycker kroppen att det inte är så trevligt med mer ohälsosamheter. Ska ta mej i kragen med det... Men det var faktiskt befriande att ta aningen paus med kontrollen kring sånthär. Självklart sen också hädanefter bra och viktigt att ta hand om mej - för mej - men på nåt sätt fanns/finns värdet i att få strunta i det lite ett tag. Inte tog jag ju då heller hand om mej själv bara för fertilitetsvårdens och barnets skull, så ska ju nog fortsätta göra det, men med fokus på vad som känns bra för mej, istället för vad yttre instanser säger att är bra ur fertilitets-, graviditets- eller barnsynvinkel.