Vi finns runtom, överallt

Idag igen dök ett inlägg kring barnskaffning och barnlöshet upp i mitt fb-flöde. Eller, kring sociala kommentarer, egentligen. Om detdär som så många ännu inte lärt sig låta bli... Att fråga om barn, att kommentera barnlöshet, att man bara har ett barn, eller att man har för många. Alltför känsligt, och egentligen nåt som ingen annan har att göra med.

"Somewhere there is a woman: 30, no children. People ask her, “Still no kids?” Her response varies from day to day, but it usually includes forced smiles and restraint.“Nope, not yet,” she says with a chuckle, muffling her frustration. “Well, don’t wait forever. That clock is ticking, ya know,” the sage says before departing, happy with herself for imparting such erudite wisdom. The sage leaves. The woman holds her smile. Alone, she cries…"

Har du barn? Aj inte, nå vänta inte för länge bara!! ... Utan en aning om hur den andra kanske har kämpat. Hur svaret "nej, inte ännu" kan vara väldigt svårt att säga utan tårar. Hur frågan lämnar ett vemod en lång stund efter. Alla olika situationer, där det bara inte gått eller inte blivit så, många... Vi finns överallt vi ofrivilligt barnlösa. Och också de som inte vill, men inte heller det anses okej. Svår fråga att svara på för många, och ännu finns inte förståelsen för det. Ännu existerar frågorna och kommentarerna.

"Another woman: 40, one child. People say to her, “Only one? You never wanted any more?” “I’m happy with my one,” she says calmly, a rehearsed response she’s given more times than she can count. Quite believable. No one would ever suspect that alone, she cries…"

Ett annat icke ännu klart ämne. Sekundär barnlöshet. Bara för att ett barn finns betyder det inte att nästa barn är självklart. Kanske inte det första var det heller... Igen en situation där kommentarerna kan göra såå ont... Lämna nu inte för stor åldersskillnad mellan dem, kan det heta. Har jag hört... Skrämmande... För hur vet du att den du fäller kommentarerna åt inte bittert hade önskat att hon kunnat ge sitt barn ett syskon, men det av olika orsaker inte gått. Så igen ett väldigt knepigt ämne, försiktighet krävs.

"These women are everywhere. They are our neighbors, our friends, our sisters, our co-workers, our cousins. They have no use for our advice or opinions. Their wombs are their own. Let’s respect that."

Vi finns runtom, överallt, vi ofrivilligt barnlösa. Primärbarnlösa och sekundärbarnlösa. För oss är många av dehär frågorna och kommentarerna väldigt jobbiga. Kan riva upp sår som gör väldigt ont. Det är inte oproblematiskt att fälla kommentarer om nån annans avsaknad av barn eller antal barn. Vi behöver inte råd och åsikter. Deras livmoder är deras egen - låt oss respektera det, avslutas texten. Också - vars och ens liv är hens eget, och inget vi andra borde känna att vi behöver blanda oss i.