And now we're off then!

Startskottet gick av så nu kör vi! Ringde just kliniken och meddela vårdstart, boka en tid för kontroll nästa veckas tisdag. Och tog det första Letrozol-pillret. Så nu är det igång... Pirrigt, men känns riktigt, riktigt bra... Ofattbart hur man ännu efter 12 misslyckade försök av olika slag kan känna hopp, glädje och iver... Men verkligen fint och härligt att jag gör det!! Det är ju en möjlighet, en chans. Och fastän tilliten och tillförsikten nog kanske inte är de bästa så känner jag ändå hopp. Just nu iallafall. Sen vet jag av erfarenheten att känslan kommer att pendla under kommande veckor, och att det inte alls ens är sagt att en insättning blir till. Allt ska gå bra för att det ska lyckas, både med mej och med embryot... Men så långt har det ju lyckats tidigare, så det är jag nog inte speciellt orolig för. Vad som händer sen är den större frågan. Hittills så många negativa, och bara ett par plus, som ju sen då försvunnit mer eller mindre snabbt. Att då ha tillit till att det sku kunna gå hela vägen är inte så lätt. Men jag vet att det finns en möjlighet. Och jag har hopp. Och det räcker bra så, tänker jag... Så jag kör igång, tar mina piller och åker på ultra, och ser sen vad fortsatta planen blir. I övrigt tänker jag, så gott det går, bara fortsätta ha sommar och tänka så lite som möjligt på allt dethär... Hehe... Men försöka hålla det till lugna och glada tankar. Just nu skiner solen iallafall, och det brukar ju hjälpa en del. Just nu är känslan åtminstone riktigt bra! Det är jag glad över.